V. 49

Hej alla fina läsare!
En vecka kvar till smakprovet på Carrie på julshowen, alla känns spända och taggade. Repen har rullat på som vanligt, och hela första akten är nu stagead, men mer repetition krävs såklart.
Vi tycker i alla fall att det går väldigt bra och att vi ligger bra till tidsmässigt.
Nästa vecka ska vi till och med gå på bio hela crewet, inklusive lärare, och se filmen "Carrie", ska bli jättekul och förhoppningsvis ger det mycket inspiration och energi!
Nog om det, här är veckans intervjuer:

Hur känns det allmänt just nu?
Person 1: Allmänt är jag väldigt stressad och utsatt för mycket press från alla håll och kanter. Än sålänge kan jag kontrollera det, jag försöker hålla mig inom fyra ramar och vara lugn. Det är stressfaktorer som jag kommer bli av med snart så det är det jag försöker tänka på.
Person 2: Det känns bra!

Person 3: Sådär, det är väldigt mycket i skolan just nu och det är stressigt utanför skolan också. Så tiden räcker inte riktigt till, jag vill lägga ner mer tid på musikalen med det går inte riktigt nu.

Person 4: Det känns faktiskt bra.
Person 5: Lite upp och ner, för jag är sjuk. Det är inte så kul, man kan inte prestera lika bra inom någonting. Främst inom sången eftersom att jag inte ska sjunga alls, men också inom de andra grenarna eftersom att jag är så trött och allmänt irriterad.
Person 6: Det har varit en bra vecka, men det händer mycket. Det gör att jag inte övar lika mycket på sånger och texter som jag borde eftersom att jag tänker så mycket på annat. Men är bättre än det var tidigare, så det är påväg uppåt.

Hur är du som person, jobbar du helst ensam individuellt, eller i grupp och samarbetar?
Person 1: Det är olika beroende på situation och människor, men oftast jobbar jag helst själv då jag vet att jobbet blir gjort och det går snabbare. För ibland åker ju andra snålskjuts på en och man får dra hela lasset själv.
Person 2: Inom musikal så måste man ju jobba i grupp ständigt, och man måste nog vara en person som helst gör det då, vilket jag är. Jag känner att jag lär mig av andra om man samarbetar flera.

Person 3: Det beror på, såklart. Om jag har jättemycket att göra som jag vet att jag måste förstå det och jag känner att andra ligger före mig så jobbar jag helst själv. Men om jag känner mig förberedd så jobbar jag gärna med andra. Just i det här läget med musikalen känner jag att jag vill arbeta själv.

Person 4: I grupp! Jag har jättesvårt att jobba ensam när det gäller sceniska grejer.
Person 5: Det är skillnad på bra och helst, för om jag får välja så jobbar jag helst själv för då vet jag att jobbet blir gjort så som jag vill ha det. Jag vill helst ha kontroll över saker. Men jag tycker att det blir bra att jobba i grupp också, då får man ge och ta av varandra. Och jag skulle inte säga att jag är dålig på att samarbeta för att jag helst väljer att jobba ensam.
Person 6: Det beror på vad arbetet kräver. Jag jobbar helst praktiska saker i grupp men det inre arbetet, analysering av karaktärer och scener vill jag helst göra själv. Jag är en flexibel person som lätt anpassar mig efter tillfälle.

Är du stressad inför julshowen och i så fall hur?

Person 1: Nej, faktiskt inte så mycket. Det känns så avlägset med tanke på hur stressad jag är med annat som måste bli klart före det, även fast det bara är en vecka kvar. Men första akten känns ändå genomarbetat och jag kan vara lugn med det.
Person 2: Nej, inte alls. Jag är jättelugn. Mina helvetesveckor är redan över när det gäller plugg så jag kan fokusera på det här helt. Jag blir nästan lite stressad över att jag inte är stressad!

Person 3: Nej, inte inför julshowen. Det är inte så mycket med just min roll där, även fast mina repliker kräver mycket timing men det är något som jag kommer fixa!

Person 4: Nej. Jag har inte så mycket att göra i showen så jag känner lugn.
Person 5: Nej, idag föll många bitar på plats. Vi har strukturerat upp det mesta, fast det är klart att det finns detaljer som rekvesita som jag är lite nervös över och måste repas.
Person 6: Ja, jag är lite stressad. Mest över att få allt att flyta på, nu efter repet känns det lite bättre, men jag är lite orolig och nervös. Jag vill ju verkligen visa hur bra jag vill att det ska bli.

Tror du att det samarbetsmässigt är bättre att jobba i en sådan uppsättning som vi gör med "Carrie", i en klass där vi har känt varandra i snart tre år, eller är det bättre att jobba proffesionellt med människor du är helt främmande för och där du är där för att göra ett jobb?
Person 1: Det kan nog vara både och. Vissa scener kan det vara både tryggt och jobbigt att spela mot någon du känner. Om du redan känner personen så finns det ju redan en personkemi där, men om du inte gör det utforskar du ju andra saker. Jag tror man vågar mer om man känner sina medspelare, men man vågar nog "säga till" mer, ge tips och samarbeta mer proffsigt om man inte känner dem.
Person 2: Om du jobbar med folk du känner kan du slappna av på ett annat sätt, anser jag, och jag tror att du kan hitta saker om dig själv lättare när du är avslappnad. Kastas du in i någonting är det absolut en nyttig erfarenhet men du kan nog inte slappna av på samma sätt. Men det ska inte vara skillnad på hur du presterar vare sig du jobbar med folk du känner eller inte, man ska ju alltid göra så bra ifrån sig som möjligt, oavsett situation. Men känslan inom sig kan vara anorlunda.

Person 3: Det blir ju en helt annan stämning om man jobbar proffesionellt, då har ju alla sitt arbete och man kan nog inte komma nära varandra och hjälpa varanadra på samma sätt. Det finns det ju både för och nackdelar med. Men är man med vänner så får man ju mer stöd och hjälp.

Person 4: Vi kan jobba mer intimt med varandra eftersom att vi känner varandra så bra. Och det kanske man inte skulle våga på samma sätt med främlingar. Fast det beror ju på vilken nivå man ligger på, en proffesionell muskalartist ska ju kunna jobba med alla. Men jag känner att jag skulle inte kunna göra det här arbetet vi gör med en bättre grupp än den vi är.
Person 5: Jag tror att det är bättre om man känner varandra då man är mer avslappnad och man vågar mer. Men oavsett om man känner sina medspelare sen tidigare eller inte så lär man ju känna dem under tiden, det är spänning som släpper.
Person 6: Det är nog en fördel att känna gruppen sen tidigare, man vågar mer. Men sen vet jag ju inte riktigt hur det är att jobba proffesionellt, men jag kan tänka mig att det är lättare att kanske träffa sina medspelare innan man börjar jobba för att lära känna varandra om man är främmande. 

Sammanfattning:

När man arbetar med en musikalproduktion så tror vi att det är viktigt med samarbete eftersom man arbetar så intimt med varandra och är så beroende av varandra. Fokuset ligger på gruppen som helhet. Men det innebär också att man måste ta ansvar själv för att slutresultatet ska bli bra. Det handlar om att hitta en balans mellan gruppens arbete och det egna individuella arbetet eftersom att båda påverkar varandra. Om du kommer till en repetition där någon inte kan sina repliker överhuvudtaget så påverkar det gruppens arbete. men även om du har koncentrerat dig alldeles för mycket på dig själv så kan det vara svårt att lyssna på varandra.
Vi frågade gruppen om hellre arbetade självständigt eller i grupp. Det var väldigt olika bland svaren, vissa gillade att arbeta självständigt och vissa i grupp. I en musikalproduktion får man arbeta både självständigt och i grupp, främst i grupp.  Då är det viktigt att ha överseende och tålamod för dom andra i gruppen vilket inte alltid är så lätt, man kan bli lätt irriterande på varandra. Då gäller det att hantera det på rätt sätt, det är inte lätt men det är någonting som man kan träna på.

En annan fråga som vi tog upp var om trodde att det var en skillnad att jobba i och med en grupp som man känner eller en okänd grupp som det oftast  är på en professionell nivå. Många sa att det fanns både positiva och negativa saker med båda grupperna. Att jobba i en känd grupp kan ge en känsla av trygghet, man kanske vågar göra mer saker och framförallt vågar vara sig själv. Men det kan även vara svårt att jobba med människor som man har känt länge, det kan kännas lite obekvämt i vissa situationer för att man känner varandra på ett visst sätt. Att jobba i en okänd grupp kan var läskigt, man kan känna att man inte vågar göra vissa saker eller vågar vara sig själv. Man kan också känna prestationsångest för att man hela tiden måste var på topp. Men det kan även vara bra, man kanske känner tvärtom och tycker att man vågar testa nya saker med dom som man känner eftersom man inte har någon relation som kanske kan bli påverkad. Dessutom så lär man känna ensemblen under tidens gång i och med att man jobbar så intimt med dom. Det finns alltså både positiva och negativa saker med att jobba i en känd och en okänd grupp.

Det var allt för den här gången. Den här veckan som vi har framför oss (v.50) är produktionsvecka så då ska det som sagt bjudas på en smygtitt av Carrie och massa mer. Det var allt för den här gången och nu är det bara 16 dagar kvar till julafton. Nu taggar vi!

“ Always do your best. What you plant now, you will harvest later”

/ Gabriella  & Olivia

V. 48

Hej! Vi är tilbaka med ett nytt inlägg! Under de två veckor som gått sen sist har vi repat, repat, repat, och även fått tillfälle att för första gången få visa upp ett smakprov av "Carrie" på scen! Vi körde öppningsnumret på en infokväll på Kulturama Gymnasium och alla verkade väldigt nöjda.
Nu drar det också ihop sig för julshow då vi kommer visa ett lite större smakprov, så just nu repas det inför det.
Här är veckans intervjuer!

Hur känns det allmänt just nu?

Person 1: Det känns jättebra! Även om det är mycket med skolan just nu som plugg och annat sånt och mycket även utanför skolan, så känns det faktiskt rätt bra. Man ska njuta av livet och tänka positivt!
Person 2: Bra!

Person 3: Allmänt känns det bra.

Person 4: Bara bra.

Person 5: Det känns äntligen bra allmänt!
Person 6: Det känns bra!

Hur är stämningen i klassen?

Person 1: Den är bra som vanligt. Den håller sig jämn vilket är jättebra.

Person 2: Väldigt bra för tillfället.

Person 3: Jag tycker fortfarande att stämmningen är bra i klassen och att ingen har blivit för styrande, utan att vi oftast ligger på lika nivå, vilket är skönt.

Person 4: Nu är stämningen bra i klassen. En del är ganska stressade, men många är ganska glada Vi är nog väldigt taggade på produktionsveckan.

Person 5: Stämningen i klassen känner jag är väldigt bra just nu. För väldigt många i alla fall. De finns inga tydliga brister eller så än i alla fall.
Person 6:Jag tycker stämningen i klassen är huvudsakligen bra. man märker också att folk är stressade både men musikalen och privat. Det gör att det blir svårare att ta kritik och tolerera varandra.

Tycker du att kraven från lärarna har blivit högre nu när vi kommit längre in i arbetet?

Person 1: Ja det tycker jag verkligen, men jag tycker att det bara är bra! För att resultatet ska bli så bra som möjligt så bör det ställas höga krav.

Person 2: Ja det är klart. Plus att vi är treor nu så det ska ställas högre krav!

Person 3: Ja eller jag känner det. Speciellt med det sceniska, hur man ska säga sina repliker, vart man går, vart man kommer ifrån, att hinna anteckna allt. Det blir mycket på en gång men det är kul, det blir automatiskt en utmaning, så jag tycker det är bra av lärarna att göra så!

Person 4: Ja det tycker jag. Vi ska kunna en del saker utantill och vara alerta. Speciellt Jesper anser att det som vi har gått igenom ska man kunna, så man får se till att plugga scenografi hemma.

Person 5: Ja, det tycker jag att dem har. Det är mer krav på att komma ihåg allt man har gått igenom på teatern och mycket press på att kunna manuset utantill nu. Sången är de mycket eget ansvar att öva stämmor och sina solo låtar. Man vet att dem förväntar sig att vi ska kunna. Har jag inte övat så känner jag mig dålig.
Person 6: Ja det tycker jag. Speciellt eftersom att Jesper är regissör vilket gör att det blir ett annat arbete än till exempel tidigare teaterlektioner. Jag kan tänka mig att folk som inte har jobbat lika mycket med det här tidigare har svårare att ta kritik även om den är konstruktiv. Hur stressad man är kan såklart påverka detta.

Vilken gruppfunktion anser du att du har? Är du till exempel clownen, den tysta, den högljudda, ledaren etc.?

Person1: Jag är nog den glada! Men när det kommer till själva arbetet så förhåller jag mig seriöst till det.
Person 2: Det beror helt på hur dagen är och hur alla andra är eftersom att man påverkas av dem. Så jag skiftar lite från olika personer.

Person 3: Jag vet inte! Jag kan skifta mellan att vara den glade och den tyste, beror helt på hur man mår och har mått under dagen liksom. Men en blandning av allt oftast

Person 4: Jag är nog den duktige, ordningsamma i klassen. Många ser mig nog som ganska seriös, vilket kan vara roligt eftersom jag inte alls är så när jag är med mina vänner. Men eftersom det är så mycket som händer känner jag att jag behöver ha kontroll över situationen och blir väl mer ordningsam.

Person 5: Jag känner att jag är den som analyserar lite mer i klassen.
Person 6: Jag känner att jag pendlar mycket mellan olika "personligheter". Det beror helt på vilket humör jag är på och vilket sammanhang det är i. Men jag tillåts att vara vem som helst, det är inte gruppen som gör mig till mig. Även fast man påverkas av andra, jag kan vara jättetrött och seg någon dag men om alla andra är glada bli jag också det!

Sammanfattning:

Vi tänkte att vi skulle prata lite om vad som händer när man utsetts för press och stress. Höga krav kan både vara positivt och negativt. Höga krav kan ge människan adrenalin och göra så att man presterar bättre men det kan även leda till en ännu mer stress. Hur man blir påverkad beror väldigt mycket på vem man är och hur omständigheterna är runt omkring än. Är man redan stressad så blir man oftast känsligare för kritik och sådant som man kanske inte skulle blivit annars. Det är inte lätt nu när vi är inne i en stressig period med massor av plugg och saker som händer hit och dit. Det kan kännas som att man inte prioriterar vissa saker och så får det vara. Vi människor  prioriterar olika saker, men det gäller också att hitta någon slags balans mellan allt så att inte något blir helt bortprioriterat. Det är någonting som man får öva på..
Höga krav kan som sagt också vara bra för att “toppa” prestationen och få än att göra något till 100 %,. Detta kan liknas med när man befinner sig i en livshotande situation, då ökar adrenalinsubstans och man kan prestera bättre än vad man trodde från början. I sådana tillfällen är höga krav väldigt bra.
Problemet är att det är svårt en hel grupp att känna det positiva med höga krav och press osv eftersom att alla är enskilda individer och har olika liv som kan göra att man kanske inte riktigt är på topp hela tiden. Då är det bra att dela med sig av energin i gruppen så att dom som behöver det kan få lite mer av dom som har en massa.  Man kan också dela med sig av egenskaper som har vilket leder oss in på vilken roll man tar i en grupp. Det vill säga är du den roliga, tystlåtna, duktige lyssnaren osv.

På frågan om gruppfunktioner och roller svarade många att det beror helt på vilket humör man är på, att man är lite av varje. Normalt sätt brukar det finnas olika roller i varje klass. Men det behöver inte betyda att man alltid antar sig den rollen bland alla grupper och tillfällen. Men det kan även bero på humör som dom flesta svarade. Dessa roller  som då finns i klassen kan då hjälpas åt att få de som mår lite dåligt att må bättre. Sådant är fantastiskt och också väldigt viktig när man jobbar så nära varandra som man tex gör i en musikal, det är också ett samarbete att få gruppen på en och samma nivå när det kommer till sinnestämning och sådant, det är ett riktigt bra och fint samarbete.
Det var allt för denna vecka, nu laddar vi inför julshow! Ha det bra!

“If you’re going through hell, keep going”

“Our greatest weakness lies in giving up.

The most certain way to suceed is to try just one more time.”

/Olivia och Gabriella

Källa:
http://lattattlara.com/psykologiska-perspektiv/sociokulturellt-perspektiv/grupper-roller-och-normer/

V. 46

Hej!

Ny vecka, nya tag! Denna vecka även den produktiv, men det går väldigt snabbt... En månad kvar till förahandsvisningen på julföreställningen! Här är intervjuerna, även denna vecka anonyma.

Hur känns det allmänt just nu?

Person 1: Det känns bra, det går framåt!

Person 2: Väldigt bra, det går så fort. Vi är snart klara med första akten!

Person 3: Bra! Det går fort. Jag var lite orolig över att vi skulle fastna med arbetet med skådespeleriet, men det tycker jag inte att vi gör. Vi kör på och går tillbaks om det behövs.

Person 4: Det känns faktiskt bra. Allt går bara bra!

Person 5: Nu känns det som att vi är på banan! Repen blir mer seriösa och vi har hittat ett flöde.

Vad känns stressigast just nu och hur hanterar du den stressen?

Person 1: Att sätta replikerna, det är jag mest stressad över. Men det gäller bara att ta sig tiden och plugga! Jag blir också lite stressad och orolig över att vi får fasta regidirektiv och inte får tolka så mycket själva...

Person 2: Jag finner ingenting som är stressigt just nu faktiskt!

Person 3: Nu börjar jag tänka på andra också, inte bara mig själv. Jag kan bli lite irriterad och tänka "sätt den där repliken nu!", eller om personer inte följer Jespers direktiv, det kan vara frustrerande och stressande. Men då försöker jag fokusera på mig själv och att jag inte kan påverka dem. Vi har ju ändå rätt mycket tid kvar.

Person 4: Stressigast just nu är väl att hitta min karaktär. Men det får ta sin tid, jag försöker att lugna mig själv med det.

Person 5: Att sätta alla repliker! Jag hanterar det genom att plugga, helst tillsammans med andra.

Vad har du för planer efter gymnasiet? Om du kommer fortsätta inom denna branch tror du då att du kommer hantera stressen under allt från konkurrens i auditions till manusinlärning på tidspress till prestationen på scenen?

Person 1: Jag vill absolut fortsätta inom denna branch! Jag tänker inte så mycket på konkurrensen, man gör sitt bästa, man ska inte jämföra sig med andra hela tiden. Man ska lita på sig själv, om jag inte får rollen jag sökte så var rollen antagligen inget för mig. Jag tvivlar aldrig på att det är det här jag ska göra, jag kommer aldrig sluta öva och även fast det kanske inte ger resultat så får jag lägga undan det en stund och gå tillbaks senare. Det här är och har alltid varit min dröm.

Person 2: Jag vill forsätta med det här sen, och jag tror jag kommer klara stressen. Stressen finns ju, och det hjälper ju en att prestera bättre. Men det blir ju jobbigt om man inte kan hantera det, men det tror jag att jag kommer göra. Jag är redo att kämpa och ta det som det kommer. Jag känner mig rätt förberedd på det.

Person 3: Jag vill syssla med det här efter skolan. Jag tror att det är svårt att förställa sig hur det kommer vara. Det finns ju alltid en ovisshet i den här branchen, man vet inte när nästa inkomst kommer. Det är svårt att hitta en fast punkt, man måste ju flytta runt till dit jobben finns. Och det kan ju vara jättestressigt! Men det är sånt man måste vara beredd att offra om man tycker att det är värt det, vilket jag tycker. Fast det är klart att det är lite svårt att säga nu på förhand, men jag vill ju testa på det!

Person 4: Jag vill mest fortsätta med teatern, men det är ju ungefär samma branch. Jag är lite rädd att hoppa rakt in det, jag har viljan men måste hitta modet! Men jag vill ta lite kurser innan så jag får grepp om det mer. Jag är inte orolig för kritik eller manusinläsning. Det svåraste skulle vara om jag fick en roll som jag inte försod mig på och jag hade tidspress på mig, det hatar jag! Men stress finns det ju inom alla yrken.

Person 5: Jag är väldigt kluven i vad jag vill. Men det skulle ju vara jättekul att fortsätta inom musikalyrket, jag tror att jag kommer klara stressen bra. Jag har fått väldigt bra förberedelser här på Kulturama.

Sammanfattning

Vi tänkte fortsätta lite på samma spår den här veckan, nämligen framtiden och även drömmar.  En fråga som vi hade med den här veckan var “ Vad har du för planer efter gymnasiet, och vill du forsätta inom den här branschen och tror du att du kan hantera den stressen”?. Den här branschen som vi håller på med innehåller väldigt mycket stress. Konkurrensen är stenhård och man måste kunna ta emot mycket kritik. Dessutom måste man vara villig att flytta runt väldigt mycket  om man frilansar. Vissa perioder kanske jobben rullar in men sedan en annan period så kanske man inte får ett enda jobb, det kan vara väldigt stressande, eftersom man då inte har en stabil ekonomi vilket är väldigt viktigt i dagens samhälle eftersom att allt kostar pengar. Det behöver inte betyda att man värderar allt i pengar men just för att man är så beroende av det för att kunna överleva. Man har kanske en massa drömmar om vad man skulle vilja bli men sedan så kommer frågan: Ja men hur hade du tänkt att försörja dig då? “Tänkt på att arbetsmarknaden är väldigt dålig inom det området” Plötsligt så fallerade drömmen bara för att man måste tänka på ekonomin. Man kan också känna sig lite “rotlös” om man jobbar inom underhållnings branschen under då man ständigt måste flytta på sig.
Å andra sidan så har ju människor alltid flyttat runt, enda sedan stenåldern då man flyttade för att överleva. Man får avgöra hur man vill leva, vill man ha en trygg och stark ekonomi så arbetar man för det och vill man följa sina drömmar så gör man det. Det är väldigt inviduellt vad man vill ha i livet, vad som är din mening med ditt liv. Huvudsaken är att man mår bra.
Dessutom så tycker vi att det är viktigt att följa sina drömmar och inte bry sig om hur samhället är uppbyggt och inte falla för pengafällan hela tiden. Drömmar får människan att utvecklas. Absolut så måste man ha lite pengar för att klara sig eftersom samhället bygger på det, men det räcker. Som sagt är det väldigt inviduellt vad man vill ha ut av sitt liv och när man tittar på vad våra klasskamrater svarade så är det många som tänker följa sina drömmar vilket är helt fantastiskt. Stress och sådant som kommer med drömmarna är sådant som man får ta då, för även om vi människor är ganska säkra på hur vi kan hantera stress så vet man inte förrens man väl befinner sig i en sådan situation och det är då man får ta fram sin “copingstrategi” vilket vi tog upp förra veckan.
Men just nu är det viktigast att vara i stunden för annars missar man en hel del, stressfaktorer som kan komma senare är det ingen mening att ta nu, då kan man istället bli stressad av att man är stressad och orolig inför framtiden och det är väl lite meningslöst eller hur? 

Vi vill också meddela att vi nästa vecka kommer vara tvugna att förbedera en delredovisning av vårt projektarbete. Så därför kommer inget nytt inlägg att publiceras. Men vecka 48 är vi tillbaka igen! 

Tills dess:
“Dream Until Your Dreams Come True.”

Ha det super!

/Gabriella & Olivia

V.45

Hallå där! 

Vi jobbar på och når framsteg! Denna vecka jobbade vi mycket sceniskt och börjar få lite flyt i arbetet. Två till nya låtar delades ut och vi fick eget ansvar att jobba med dessa tills nästa vecka. Stämningen generellt är relativt bra. Man märker av att gruppen har ny energi och samlat kraft på höstlovet. 

Här är veckans intervjuer som också den här gången kommer vara anonyma.
Vi vill också be om ursäkt för de tekniska problem vi haft och fortfarande har då texten blivit  i en annan färg än bakgrunden. Vi hoppas att ni kan ha överseende med detta. Vi jobbar på problemet för att hitta en lösning så fort som möjligt!

Hur känns det allmänt just nu?

Person 1: Det känns helt okej. Mycket som händer omkring sig och i hjärnan. Man försöker ta tag i allt steg för steg. Jag känner själv att det är väldigt mycket negativt i mitt liv just nu, men jag vet att det kommer bli bättre. Jag måste bara ta tag i det jobbiga först. 

Person 2: Allmänt känner man sig lite trött. Trots lovet har man pluggat en hel del vilket gör att man inte riktigt har fått vilat. Dock känner jag mig även väldigt taggad, tycker att det gick riktigt bra i onsdags och vi hann med mycket!

Person 3: Jag tycker det känns bra. Vi jobbar verkligen på bra och har verkligen kommit igång med stageingen av musikalen. I övrigt i skolan och så känns det rätt lugnt för tillfället.

Person 4: Det känns bra!

Person 5: Just nu känns det sådär. Jag är väldigt arg på min kropp för att den påverkar mig väldigt negativt. Och det är mycket vid sidan av skolan som är jobbigt. Skolan tar som vanligt upp mycket tid och energi. Men det går väldigt bra med musikalen!

Person 6: Det känns riktigt bra och det är skönt att komma igång igen efter lovet. Vi har kommit ganska långt nu med det sceniska arbetet och allt verkar rulla på med bra fart.

Hur är din nuvarande situation, är du stressad eller lugn?

Person 1: Jag är faktiskt väldigt stressad, jämt. Tänker så fruktansvärt mycket!

Person 2: Det är mycket på gång just nu, gäller att ha koll på allt! Jag är lite småstressad -men på ett bra plan än så länge! Mår bra av den här sortens kontrollerade stress.

Person 3: Jag är rätt lugn. Gällande musikalen som sagt så tycker jag vi ligger i fas.

Person 4: Efter dagens lektion är jag väldigt lugn.

Person 5: Som sagt, mycket är jobbigt. Men jag är inte så stressad.

Person 6: Det har varit rätt mycket nu på sistone. Mycket skolarbete, manus-plugg men så har man dessutom ännu grejer utanför skolan som tar mycket av ens tid. Det är då som jag blir mest stressad, när jag känner att den tid jag skulle behöva för att få allt gjort, är otillräcklig. Men detta är inget som jag inte skulle klara av. Jag har alltid haft många järn i elden.

Hur är din sinnesstämning? Är du glad, ledsen, trött etc.?

Person 1: Jag är trött, jämt nu för tiden. Trött på mycket som till exempel problem som irriterar mig, på att jag inte håller min planering och sånt.

Person 2: Just nu känner jag mig ganska glad och samtidigt lite smått orolig inför framtiden. Jag tror att det kommer bli mer intensivt i skolan nu snart, och jag hoppas att jag orkar med det. Har mina downperioder då jag absolut inte orkar plugga och önskar att jag vore ledig, hoppas att det inte kommer tillbaka innan jul.

Person 3: Jag tror att vi är inne i den perioden nu då "höstdepressionen" börjar ta plats... Även för mig. Man känner sig trött och lite extra känslig och kanske har lite sämre tålamod. Jag känner väl att jag personligen befinner mig lite där just nu. Men förhoppningsvis är det bara en period. 

Person 4: Jag är förbannad och trött just nu faktiskt. Det känns som mitt huvud ska explodera! Men jag är ändå rätt lugn trots det. Men det är jobbigt.

Person 5: Jag är extremt trött! Det är klart att det påverkar, varje individ påverkar gruppen. Men jag har ingen direkt dålig inställning när vi jobbar. Jag är en väldigt envis person och vill mycket trots att jag kanske inte orkar.

Person 6: Jag är en väldigt positiv människa och jag gillar att vara på ett glatt humör, och därför så strävar jag alltid efter att vara det. Men p.g.a. skolarbete så har jag behövt vara vaken lite längre på nätterna för att få arbetet gjort, så det tar ju förstås lite på krafterna. Men om man bortser från skolarbete så mår jag riktigt toppen!

Hur hanterar du stress?

Person 1: Oftast hanterar jag det väldigt bra. Jag brukar gråta ut allt, åka iväg och träna, lyssnar på musik, dansa för mig själv. Jag brukar även skapa teaterscener i huvudet. När jag är stressad får jag många scenbilder i huvudet som jag brukar skriva ned som historier. 

Person 2: Jag brukar hantera stress genom att skriva upp vad jag har att göra-så att jag får kontroll över situationen. Sen brukar jag också träna, då orkar jag mer och får mer positiv energi. Dock tränar jag ingenting nu (i och med en tidigare sjukdom) men det funkar faktiskt bra! Känner att jag har mycket tid till att göra allt, för träning kan också vara en stressfaktor. Har väl insett att mitt stressiga jag inte klarar av att flyga fram och tillbaka och jag lyssnar på min kropp nu istället och känner lättare av när jag börjar förlora kontrollen över stressen.

Person 3: Jag försöker ta en sak i taget, det som behöver göras först fokuserar jag på tills det är klart och sen tar jag tag i nästa sak. Även att bara ta sig tid att faktiskt göra ingenting trots att man har mycket att göra hjälper.

Person 4: Jag brukar inte hantera stress! Jag lever i min stress och gör inget åt det direkt. Men jag har sagt att jag en dag i veckan ska släppa all stress.

Person 5: Jag brukar försöka att hålla mig undan, är så osocial som möjligt! Jag tänker mycket, på vad som pågår runt omkring mig och försöker dela upp allting i "mappar" och ta en sak i taget. Och jag prioriterar bort det som inte är så viktigt, vilket är kompisar. Jag brukar ta långa duschar, måla naglarna och sy för att lugna ner mig, haha!

Person 6: När jag har mycket på gång som just nu, börjar jag med att skriva en lista på alla de saker som stressar mig, och alla andra saker som måste göras men som nödvändigtvis inte stressar mig så mycket än. På det sättet skapar jag en helhetsbild av mitt liv. När jag ser den där långa listan i svart och vitt börjar jag prioritera sak efter sak; vad som är viktigast, vilket som måste göras kanske just den veckan, och vilket kan vänta till nästa vecka och är inte lika viktigt som något annat just då. Ibland prioriterar jag de lättaste och snabbaste sakerna först så att jag får dem undan, och sen gör jag de svårare mer tidskrävande grejerna. Efter att jag prioriterat allt planerar jag tillsammans med min almanacka vilken dag och vilken tid hinner jag göra varje sak. Efter att jag planerat klart sätter jag igång med den saken jag prioriterat som nr 1 och så försöker jag jobba igenom sakerna omsorgsfullt men effektivt.

Sammanfattning:

Med huvudet fullt av saker är det lätt att bli passiv. Det finns tusen olika saker som man bör göra men man vet inte vart man ska börja. Detta kan leda till att man inte orkar ta tag i något. Man kan ibland känna sig lite disträ - och vad är då disträ? Jo att man inte riktigt hänger med och att man känner sig väldigt ofokuserad. Man kan säga att distraktion är en reaktion på stress. Istället för att hitta drivkraften att fortsätta, så struntar man i allting för att man inte orkar. 

Det som vi anser vara genomgående i vår klass är att alla försöker hitta sig själva och försöker förbereda sig inför framtiden. I vår tar vi studenten och då börjar det “riktiga” livet. Man måste börja fundera på vad man vill göra och frågor om ekonomi, bostad och räkningar kan komma upp. Framtiden är en stor stress för många, man vet inte vad man ska satsa på, det estetiska eller det akademiska. Vi är nu i en övergångsperiod mellan att vara tonåring och att bli vuxen. För vissa kan man hamna i en sorts kris. Detta kallas för utvecklingspsykologi. Den handlar om människans psykologiska utvecklingen i olika faser eller steg, från att vi är barn till att vi blir vuxna. 

I den åldern som vi befinner oss i nu så ställer vi oss frågor som: Vem är jag? Duger jag? Vad vill jag jobba med? osv. Med dessa frågor snurrande i huvudet och mycket annat är det inte lätt att var här och nu, utan man flyger iväg i tankarna. Det kan försvårar arbetet med t.ex. en musikal, man är inte närvarande vilket gör att man blir ännu mer stressad för att man blir ofokuserad. 

Hur man hanterar den stressen är väldigt inviduellt, detta kallas för coping. Som man ser så är det vissa som skriver upp allt som ska göras för att få kontroll över situationen. Vissa försöker ta en sak i taget, vissa stänger av sig ifrån verkligheten. Detta är som sagt väldigt inviduellt, det finns inget som är rätt eller fel utan man måste utgå ifrån sig själv för att hitta den bästa lösning. Det enda man kan få är att tips och råd. Känner man att man inte kan hantera stress så kan man få hjälp med det. När man nu blir lite disträ är det kanske bra att luta sig tillbaka och samla sig lite. Det är mycket som händer just nu och ibland måste man ta en paus från det för att kunna orka med allt. 

Det var allt för den här veckan. Ha det bra och kämpa vidare!

“Wherever you are, be all there.”

Eller i som vår teaterlärare brukar säga: "Var i nuet!"

/Gabriella och Olivia

"Carrie" har nyligen omfilmatiserats och har Sverigepremiär 29:e November!

V. 43

Hej! Nu är vi igång på riktigt känner jag och Gabbi! Teaterläraren Jesper är tillbaka och vi har för första gången fått jobba sceniskt med skådespelsdelen. Gruppen reagerar lite olika på detta har vi märkt, en del är stressade medan andra är lättade. Nu när vi får tillbaka Jesper innebär det att vi kommer få färre sånglektioner och kommer jobba mycket individuellt med våra solon/duetter. 

Vi vill också meddela att vi går på höstlov nästa vecka och kommer därför inte att posta något inlägg, men vecka 45 är vi tillbaks igen! Denna vecka har vi valt att göra intervjuerna anonyma för att få se om fler känslor öppnar sig. Detta är just nu bara på prov men vi kanske fortsätter om det känns tryggare för våra 6 personer och vi når djupare analyser.

Hur känns det allmänt just nu?
Person 1: Rent allmänt känns det okej. Är otroligt trött och behöver verkligen lov. Orkar inte plugga och är lite smått irriterad.
Person 2: Jag känner mig väldigt lugn men har ändå mycket i huvudet. Jag tänker mycket på vår musikal, hur allt kommer hänga ihop, det blir lätt att man flödar iväg med tankarna och glömmer vara i nuet, jobba i nuet. Annars så känns det hittills lugnt.
Person 3: Det känns jättebra, särskilt nu när vi äntligen kommit igång ordentligt med scenerna mellan sångerna. Det är skönt att ha Jesper tillbaka för nu kan vi äntligen få hjälp med att hitta våra karaktärer. Dessutom så har vi nu fått hela första scenen med prolog och allt iscensatt, så det är ju asbra!
Person 4: Just nu känns allt ganska bra ändå nu när Jesper är tillbaka, dock måste man lägga in ett kål med koncentrationen på repen. Därav känner jag att det är mer irritation från olika håll, inte lika busigt längre utan mer allvar i det hela. Dock kan det vara väldigt skönt men det kom ganska snabbt inpå.
Person 5: Det känns helt okej allmänt. Det är mycket som pågår i mitt liv just nu som gör att det ibland blir extra jobbigt att koncentrera mig i skolan men det har börjat ta vändning. Så jag är mer på väg uppåt än neråt, något jag är otroligt glad över.
Person 6: Jag tycker att det känns bra just nu och det kändes som om vi fick ett lyft när vi hade första lektionen med Jesper. Vi fick äntligen komma igång med själva karaktärsarbetet, om än bara så smått, och det kändes bra att få se några låtar sättas in i sitt sammanhang. Jag är inte jättestressad just nu, jag tycker att vi ligger bra till. Men när vi kommer tillbaka efter lovet är det endast 5 veckor till jullovet och där kanske man inser hur nära det faktiskt är till premiären.

Nu har vi fått jobba lite självständigt, har du känt av något ledarkaraktär i gruppen?

Person 1: Jag har inte känt av någon ledarkaraktär. Än så länge känner jag inte att jag blir överkörd eller att någon bossar runt med någon.

Person 2: Det blir automatiskt en ledare som tar lite mer ansvar men jag tycker det kan kännas bra för det visar att klassen samarbetar ännu mer ihop. Som till exempel vår uppdelade "koreografi-del" på låten "Djungelns lag" så behöll vi fokus, jobbade på bra och utan lärare, vilket är krävande och vi klarar just det bra.

Person 3: Nej, inte alls. Vi samarbetar väldigt fokuserat med god anda och alla får möjlighet att göra sin röst hörd tycker jag.

Person 4: Finns ingen lärare i närheten så har jag ganska lätt för att ta kontroll. Men det finns vissa fler som också gör det vilket är bra och driver vår process framåt. Ledarroller är bra så länge det leder mot bättre resultat. 

Person 5: Det känns som om det är mycket fokus på Chris-rollen just nu. Men de nog bara bra eftersom det faktiskt är en otroligt svår roll. Att behöva spela mobbaren i klassen är inte lätt så vad jag känner nu är att man jobbar mycket på den rollen.

Person 6: Ja, vilket förefaller sig helt naturligt! Det är så människan fungerar liksom. När ingen lärare finns närvarande tar någon eller några mer plats och håller i trådarna liksom. Det tycker jag bara är positivt eftersom om ingen tog tag i någonting skulle heller ingenting hända. Så, så länge det görs på ett bra sätt som alla uppmuntras av är det bara positivt! Jag kan själv känna att jag tar den platsen ibland och det är det jag i så fall vill förmedla då.

Hur är stämningen i gruppen? Irritationsmoment, kommunikationsbrister, samarbete?

Person 1: Jag tycker att en del personer är ofokuserade ibland och tar inte allt på allvar. Jag tror att det är min egna stressade situation som gör det, men jag irriterar mig sjukt mycket på när någon sitter och flamsar i ett hörn och inte visar respekt till den som talar om den försöker säga något viktigt. Eller när man fortsätter att larva sig när man redan har sagt till 5 gånger att vi ska fokusera... Men för det mesta är det bra fokus på lektionerna

Person 2: Jag känner att stämningen i gruppen har försämrats lite, alla kan bli irriterade för att till exempel repliker inte sitter osv. Jag är förvånad att det inte har hunnit blivit något "dramaqueen"-tillfälle än för det känns som att vi är på väg in i den banan just nu, men rätt som det är så kommer det hetta till, jag lovar!

Person 3: Jag tycker den är bra. Samtidigt som vi är medvetna om hur mycket material det finns kvar att lära sig så tycker jag att vi fortfarande lyckats behålla den där positiva stämningen. Det som även är väldigt skönt är att folk som varit sjuka nu har blivit friska, för när folk blir friska så får de en slags ny positiv energi. Man kan ju tycka ibland att endast negativ energi smittar av, men jag tycker att positiv energi kan smitta av precis lika enkelt som negativ. Jag känner lite att det är upp till en själv att välja vilken energi vill man ta åt sig, och i vår klass så brukar vi oftast välja den positiva, och detta är en stor förutsättning för oss som grupp. Jag tycker vi bemästrar den perfekta kombinationen av fokus och realism, men även positivitet.

Person 4: Den tycker jag är bra som sagt. Vi hjälper varandra, det går framåt. Ibland krockar det väl såklart när det gäller koncentrations nivån bland oss som ofta ligger på olika höjd. Men vi gör det bästa av situationen.

Person 5: Samarbetet i gruppen just nu tycker jag är jättebra. Det rullar på otroligt bra och allt känns helt ärligt bra. Musiken, och teatern speciellt. Vi har hunnit med otroligt mycket och det känns som om alla är nöjda och glada. 

Person 6: Stämningen i gruppen är bra. Vi är en rätt så sammansvetsad grupp redan från början och vi fungerar bra tillsammans. Det som kan vara irriterande är när vi alla har olika "dagsform" och vissa är mer motiverade att koncentrera sig än andra. Vissa är även beredda att lägga ner en otrolig mängd tid på detta och vissa är inte. Jag hoppas även att alla som delar roll använder sig och tar del av varandras kunskaper istället för att se varandra som konkurrenter.

Sammanfattning

Inom det kognitiva perspektivet pratar man om våra mentala processer ellert vårt tänkande. De kognitiva metoderna gör att vi reflekterar kring oss själva, de ger oss en större självkännedom och med denna en möjlighet att med enkla medel förändra oss själva. Världen vi lever i är inte alltid en plats där människor mår bra, livet går upp och ned, ibland är det dåligt och ibland är det bra. Ingen människa mår bra av att gå och tänka på det. Den kognitiva psykologin fokuserar på de tankar som får dig att må bra så att du sedan orkar arbeta för att förbättra världen och situationen. Varför vi tar upp det här är för att det spelar stor roll för stämningen i gruppen hur en person mår. När en persom mår dåligt så kan det avspeglas i gruppen i och med att man jobbar så nära varandra. Som det kognitiva perspektivet säger så kan man förändra sitt mående med sina tankar.  Så klart så kan man ju inte fly  ifrån sina negativa tankar och känslor. Dock kan man glömma bort dom en liten stund genom att tänka positiva tankar, ha medveten närvaro och acceptera situationen.  Sedan så måste man ju få utlopp för sina känslor för att kunna gå vidare.  Då är det viktigt att det finns en acceptans bland gruppen och en förståelse för personens mående, låta personen ha en "dålig dag". För att bibehålla en bra stämning inom en grupp krävs det ett arbete ifrån varje enskild individ men också ett samarbete inom gruppen. Speciellt när man arbetar med en musikal eftersom att vi arbetar väldigt tätt inpå varandra,  då krävs det det fokus och medveten närvaro ifrån alla. Det krävs som sagt även ett samarbete ifrån gruppen för att bibehålla fokuset och en bra stämning. En arbetsprocess kommer att innehålla motgångar och då är det viktigt att man möter dom som en grupp och inte som en enskild individ. 

 En annan sak som vi också tänker ta upp är ledarkaraktärer. Nu har vi arbetat lite själva alltså utan lärare, då har några upptäckt någon form av ledarkaraktär fast då på ett positivt sätt. Det är viktigt att ha en tydlig "ledare" annars kan det bli kaos, vi behöver en ledare för att bibehålla strukturen i gruppen precis som vi alltid har gjort sen människan började existera. Vilket sorts ledarskap denna "ledare" nu väljer är helt inviduellt.  Men det verkar som att många i klassen uppfattar sättet vi arbetar på positivt,  vilket ger goda förutsättningar inför framtiden. Det var allt för den här veckam, så nu tar vi lov!  Här kommer ett litet citat som ni kan tänka på tills nästa gång:

People aren't either wicked or noble. They're like chef's salads with gopd things and bad things chopped and mixed together in a vinaigrette of confusionn and conflict"

Ha det bra! 

/Olivia & Gabriella

Hard working crew

 Har även hunnit med lite festligheter utanför skolan under helgen

(Ja, det är såhär vi festar...)

 Såhär kan det se ut en manus-studeringskväll

Skönt häng mellan lektionerna

V. 42

Hej hopp! Ny vecka, nytt inlägg. Denna vecka tilldelades inga nya låtar utan vi repade på det vi har. Nu är det ca 7 veckor kvar till sneakpeeken vi har på julshowen i december. Nerverna börjar kanske spöka lite… Här kommer veckans intervjuer!

Hur känns det allmänt just nu?

Josephine: Jag tycker att det känns bra just nu! Vi ligger bra till med ensemblelåtarna och nästa vecka kommer Jesper tillbaka så då kan vi komma igång på riktigt med alla scener och så. Det känns som att det är då allting kommer ta fart. Det känns som att vi har stått och trampat lite på samma ställe ett tag nu, även om vi såklart har lärt oss en hel del låtar och en hel koreografi, men det är den rent allmänna känslan liksom. Så jag ser fram emot att komma igång med stageing också!

Michelle: Just nu känns det väldigt bra med produktionen. Snart är Jesper tillbaks och det innebär att vi kommer få börja jobba med våra karaktärer som har varit det som stressat mig mest.

Tima: Just nu känns det stressigt på grund av allt arbete omkring både i skolan och saker utanför skolan men jag känner inte att jag ligger back men det är stressigt eftersom man vill prestera bra på allt!

Martin: Just nu så känns det lite både och, alla är stressade över att vi ska kunna alla repliker i första akten till nu v.43 och det känns som att den här stämningen då alla blir både taggade men också stressade är på väg. Men än så länge tycker jag vi förhåller oss förvånansvärt bra som grupp.

Ingrid: Just nu är det lite stressigt. Har massor på gång även utanför musikalen och jag känner att tiden inte räcker till allt som borde göras.

Nellie: Allmänt känns det ganska bra. Man har koll på det mesta, känns som att allt har dragit igång på riktigt och man har ett hum om hur musikalen kommer vara upplagd. Alla känns väldigt engagerade och glada = härlig stämning Det som stressar mig just nu är att jag har varit sjuk länge och inte har 100 % koll på allting, vilket jag gärna vill ha eftersom jag är lite av ett kontrollfreak.

Vad är det som stressar dig allmänt?

Josephine: Jag blir stressad av mycket plugg. Jag vill göra så bra ifrån mig som möjligt i alla ämnen. Och det känns som att alla lärare vill att man prioriterar just deras ämne. Det är även stressigt när man måste prioritera plugget framför sociallivet, när man egentligen vill vara med sina vänner.

Michelle: Det som stressar mig allmänt är tiden, hatar att känna att tiden inte räcker till. Jag blir också otroligt stressad när andra är stressade. Samt blir jag mycket stressad över när min planering inte går ihop eller när jag inte hinner med det som står på mitt schema, då kan jag bli otroligt sur på mig själv och stressa upp mig ännu mer.

Tima: Plugg och för få timmar sömn stressar mig.

Martin: Jag blir stressad av mycket plugg.

Ingrid: Det är ganska mycket i skolan just nu; presentationer, prov och allmänt plugg. Sen har jag även ett annat superviktigt projekt på gång utanför skolan som tar all min extra tid. Detta gör att jag måste vaken på nätterna för att få allt klart och så måste jag gå upp tidigt nästa morgon. Det tar ju på krafterna, men det hör ju till den här branschen att fortsätta jobba även om man är stressad. Men jag ska försöka sova lite mer i fortsättningen.

Nellie: Det som stressar mig allmänt är när det är mycket saker igång samtidigt, ex mycket plugg. Det är stressande när man har mycket och man känner att man inte kommer hinna lägga ner tillräckligt med tid på varje uppgift. Det som även stressar mig är när personer kräver något av mig och jag inte kommer kunna vara dem till lags för att jag måste prioritera andra saker. Det mest stressande är när mina planer ändras och jag inte har kontroll över situationen.

Hur tror du att dessa stressorer kan påverkar arbetet med musikalen?

Josephine: Jag tror att om det kommer en period med mycket plugg kan det bli krock i prioriteringarna för vissa men det är svårt att säga nu hur det skulle påverka själva arbetet. Det beror väl på hur väl man lyckas "pussla". Såklart skulle en period av större press och stress även bidra till en mer lättirriterad stämning hos klassen. Men detta är som sagt inget som inträffat ännu, så vi får se vad som händer.

Michelle: Dessa stressorer kan påverka musikalen mycket om man nu inte alls kan kontrollera dem. mycket för sig själv och för andra. Fast jag tror mer at man kan förstöra för sig själv genom att man är så stressad att man skjuter upp grejer och då kan musikalen vara inblandad i det och man kanske skjuter upp att öva låtar eller öva repliker.

Tima: Jag skulle säga att det påverkar arbetet på så sätt att jag är så himla trött! Men försöker att inte vara det på reptillfällena men jag känner ändå att man skulle kunna ge så mycket mer.

Martin: När jag är stressad över plugg så kan jag till exempel sitta och tänka på det när vi repar med musikalen, då är jag inte 100 % inne i det vi gör.

Ingrid: Det påverkar inte på något sätt.

Nellie: Stressen över replikerna tror jag gör att en negativ stämning kan skapas bland klassen. Till exempel om man repar repliker 2 och 2, och den ena är väldigt seriös och vill lära sig replikerna och så kommer den andra och är allmänt fnissig och ofokuserad. Jag tror att det kan reta upp den första personen och skapa en konflikt mellan dem. Men stress överhuvudtaget kan också vara bra för en grupp. Den kan göra så att hela gruppen fokuserar bättre på lektionerna och inte kastar bort tiden.

Sammanfattining

Vi tänkte fortsätta lite på förra veckans tråd, nämligen stress för det är ju trots allt en stor del av vår vardag. I dagens samhälle får vi hela tiden nya intryck och oskrivna regler om hur vi ska bete oss och se ut osv. Dessa intryck och oskrivna regler kan lätt leda till stress, allt detta är olika stressorer. I kursen Psykologi 1 så fick vi ta upp saker som stressade oss. Några stressorer som kom upp och var väldigt vanlig var: skolan, framtiden, pengar, extrajobb, prestationsångest, sociala förväntningar och IT - att ständigt vara uppkopplad. Många svarade även i våra intervjuer att skolan tar mycket tid och mycket fokus i och med att dom flesta vill ha bra betyg, vilket kan göra att det avleder fokuset på musikalen, man kommer på andra tankar. Vissa anser att detta kan komma att påverka stämningen i klassen också, att några är ofokuserade medan resten är fokuserade så krockar det lite och kan leda till att man blir lite lätt irriterade på varandra. Irritation kan göra så att stämningen i klassen försämras, och därav arbetsmiljön. Det kan leda till att man inte tycker att det är lika kul att jobba med musikalen t.ex. Om man är stressad så kan det även bli så att man inte hänger med på samma sätt, man är lite inne i sig själv. Detta kan leda till irritation bland dom andra i gruppen, man förstår inte hur den andra personen känner. Vi pusslar hela tiden med dessa stressorer och försöker få ihop vardagen vilket inte är så lätt, då är det lätt att folk påpekar det. Om man inte är social kan man anses som ”tråkig”, om man inte pluggar kan man anses som en ”slappis” osv. Detta gör inte att vi blir mindre stressade. Hur ska vi göra för att hitta balansen i vardagen? Det handlar mycket om acceptans. Man måste acceptera att det inte går att få ihop allt i vardagen, det är omöjligt. Visst klarar man av mycket saker men man klarar sig inte utan sömn, mat och vätska. För att hinna med allt i vardagen så avstår man gärna från något av dom är tre livsviktiga sakerna, oftast blir det sömn. Man tänker att man inte behöver sova så många tim

mar. Och visst, det kanske fungerar på kort sikt men på lång sikt kan det leda till att man istället går in i väggen, som är ett tecken på negativ stress. Vi är inte supermänniskor och kan inte göra allt och alla till lags, för då glömmer vi bort oss själva. Under stressiga perioder är det viktigt att uppehålla stämningen i klassen och se musikalen som ett sätt att rymma ifrån verkligheten, men också visa respekt för varandra och varandras mående. Även om musikalen kan innebära mycket stress så är det någonting som är roligt och någonting som man njuter av. Att ha en medveten närvaro under dom dagar där vi arbetar med musikalen är jätteviktigt både för slutresultatet och för individen. Än så länge så är det inte så många som tror att det kommer påverka arbetet med musikalen, men det kan göra det och då är det viktigt att tänka på dessa saker. Det var allt för denna vecka, vi hörs igen nästa vecka! Tills dess så kommer en liten ”quote” från Buddah själv:

”Do not dwell in the past, do not dream of the future, concentrate the mind on the present moment”

/Olivia och Gabriella