V. 43

Hej! Nu är vi igång på riktigt känner jag och Gabbi! Teaterläraren Jesper är tillbaka och vi har för första gången fått jobba sceniskt med skådespelsdelen. Gruppen reagerar lite olika på detta har vi märkt, en del är stressade medan andra är lättade. Nu när vi får tillbaka Jesper innebär det att vi kommer få färre sånglektioner och kommer jobba mycket individuellt med våra solon/duetter. 

Vi vill också meddela att vi går på höstlov nästa vecka och kommer därför inte att posta något inlägg, men vecka 45 är vi tillbaks igen! Denna vecka har vi valt att göra intervjuerna anonyma för att få se om fler känslor öppnar sig. Detta är just nu bara på prov men vi kanske fortsätter om det känns tryggare för våra 6 personer och vi når djupare analyser.

Hur känns det allmänt just nu?
Person 1: Rent allmänt känns det okej. Är otroligt trött och behöver verkligen lov. Orkar inte plugga och är lite smått irriterad.
Person 2: Jag känner mig väldigt lugn men har ändå mycket i huvudet. Jag tänker mycket på vår musikal, hur allt kommer hänga ihop, det blir lätt att man flödar iväg med tankarna och glömmer vara i nuet, jobba i nuet. Annars så känns det hittills lugnt.
Person 3: Det känns jättebra, särskilt nu när vi äntligen kommit igång ordentligt med scenerna mellan sångerna. Det är skönt att ha Jesper tillbaka för nu kan vi äntligen få hjälp med att hitta våra karaktärer. Dessutom så har vi nu fått hela första scenen med prolog och allt iscensatt, så det är ju asbra!
Person 4: Just nu känns allt ganska bra ändå nu när Jesper är tillbaka, dock måste man lägga in ett kål med koncentrationen på repen. Därav känner jag att det är mer irritation från olika håll, inte lika busigt längre utan mer allvar i det hela. Dock kan det vara väldigt skönt men det kom ganska snabbt inpå.
Person 5: Det känns helt okej allmänt. Det är mycket som pågår i mitt liv just nu som gör att det ibland blir extra jobbigt att koncentrera mig i skolan men det har börjat ta vändning. Så jag är mer på väg uppåt än neråt, något jag är otroligt glad över.
Person 6: Jag tycker att det känns bra just nu och det kändes som om vi fick ett lyft när vi hade första lektionen med Jesper. Vi fick äntligen komma igång med själva karaktärsarbetet, om än bara så smått, och det kändes bra att få se några låtar sättas in i sitt sammanhang. Jag är inte jättestressad just nu, jag tycker att vi ligger bra till. Men när vi kommer tillbaka efter lovet är det endast 5 veckor till jullovet och där kanske man inser hur nära det faktiskt är till premiären.

Nu har vi fått jobba lite självständigt, har du känt av något ledarkaraktär i gruppen?

Person 1: Jag har inte känt av någon ledarkaraktär. Än så länge känner jag inte att jag blir överkörd eller att någon bossar runt med någon.

Person 2: Det blir automatiskt en ledare som tar lite mer ansvar men jag tycker det kan kännas bra för det visar att klassen samarbetar ännu mer ihop. Som till exempel vår uppdelade "koreografi-del" på låten "Djungelns lag" så behöll vi fokus, jobbade på bra och utan lärare, vilket är krävande och vi klarar just det bra.

Person 3: Nej, inte alls. Vi samarbetar väldigt fokuserat med god anda och alla får möjlighet att göra sin röst hörd tycker jag.

Person 4: Finns ingen lärare i närheten så har jag ganska lätt för att ta kontroll. Men det finns vissa fler som också gör det vilket är bra och driver vår process framåt. Ledarroller är bra så länge det leder mot bättre resultat. 

Person 5: Det känns som om det är mycket fokus på Chris-rollen just nu. Men de nog bara bra eftersom det faktiskt är en otroligt svår roll. Att behöva spela mobbaren i klassen är inte lätt så vad jag känner nu är att man jobbar mycket på den rollen.

Person 6: Ja, vilket förefaller sig helt naturligt! Det är så människan fungerar liksom. När ingen lärare finns närvarande tar någon eller några mer plats och håller i trådarna liksom. Det tycker jag bara är positivt eftersom om ingen tog tag i någonting skulle heller ingenting hända. Så, så länge det görs på ett bra sätt som alla uppmuntras av är det bara positivt! Jag kan själv känna att jag tar den platsen ibland och det är det jag i så fall vill förmedla då.

Hur är stämningen i gruppen? Irritationsmoment, kommunikationsbrister, samarbete?

Person 1: Jag tycker att en del personer är ofokuserade ibland och tar inte allt på allvar. Jag tror att det är min egna stressade situation som gör det, men jag irriterar mig sjukt mycket på när någon sitter och flamsar i ett hörn och inte visar respekt till den som talar om den försöker säga något viktigt. Eller när man fortsätter att larva sig när man redan har sagt till 5 gånger att vi ska fokusera... Men för det mesta är det bra fokus på lektionerna

Person 2: Jag känner att stämningen i gruppen har försämrats lite, alla kan bli irriterade för att till exempel repliker inte sitter osv. Jag är förvånad att det inte har hunnit blivit något "dramaqueen"-tillfälle än för det känns som att vi är på väg in i den banan just nu, men rätt som det är så kommer det hetta till, jag lovar!

Person 3: Jag tycker den är bra. Samtidigt som vi är medvetna om hur mycket material det finns kvar att lära sig så tycker jag att vi fortfarande lyckats behålla den där positiva stämningen. Det som även är väldigt skönt är att folk som varit sjuka nu har blivit friska, för när folk blir friska så får de en slags ny positiv energi. Man kan ju tycka ibland att endast negativ energi smittar av, men jag tycker att positiv energi kan smitta av precis lika enkelt som negativ. Jag känner lite att det är upp till en själv att välja vilken energi vill man ta åt sig, och i vår klass så brukar vi oftast välja den positiva, och detta är en stor förutsättning för oss som grupp. Jag tycker vi bemästrar den perfekta kombinationen av fokus och realism, men även positivitet.

Person 4: Den tycker jag är bra som sagt. Vi hjälper varandra, det går framåt. Ibland krockar det väl såklart när det gäller koncentrations nivån bland oss som ofta ligger på olika höjd. Men vi gör det bästa av situationen.

Person 5: Samarbetet i gruppen just nu tycker jag är jättebra. Det rullar på otroligt bra och allt känns helt ärligt bra. Musiken, och teatern speciellt. Vi har hunnit med otroligt mycket och det känns som om alla är nöjda och glada. 

Person 6: Stämningen i gruppen är bra. Vi är en rätt så sammansvetsad grupp redan från början och vi fungerar bra tillsammans. Det som kan vara irriterande är när vi alla har olika "dagsform" och vissa är mer motiverade att koncentrera sig än andra. Vissa är även beredda att lägga ner en otrolig mängd tid på detta och vissa är inte. Jag hoppas även att alla som delar roll använder sig och tar del av varandras kunskaper istället för att se varandra som konkurrenter.

Sammanfattning

Inom det kognitiva perspektivet pratar man om våra mentala processer ellert vårt tänkande. De kognitiva metoderna gör att vi reflekterar kring oss själva, de ger oss en större självkännedom och med denna en möjlighet att med enkla medel förändra oss själva. Världen vi lever i är inte alltid en plats där människor mår bra, livet går upp och ned, ibland är det dåligt och ibland är det bra. Ingen människa mår bra av att gå och tänka på det. Den kognitiva psykologin fokuserar på de tankar som får dig att må bra så att du sedan orkar arbeta för att förbättra världen och situationen. Varför vi tar upp det här är för att det spelar stor roll för stämningen i gruppen hur en person mår. När en persom mår dåligt så kan det avspeglas i gruppen i och med att man jobbar så nära varandra. Som det kognitiva perspektivet säger så kan man förändra sitt mående med sina tankar.  Så klart så kan man ju inte fly  ifrån sina negativa tankar och känslor. Dock kan man glömma bort dom en liten stund genom att tänka positiva tankar, ha medveten närvaro och acceptera situationen.  Sedan så måste man ju få utlopp för sina känslor för att kunna gå vidare.  Då är det viktigt att det finns en acceptans bland gruppen och en förståelse för personens mående, låta personen ha en "dålig dag". För att bibehålla en bra stämning inom en grupp krävs det ett arbete ifrån varje enskild individ men också ett samarbete inom gruppen. Speciellt när man arbetar med en musikal eftersom att vi arbetar väldigt tätt inpå varandra,  då krävs det det fokus och medveten närvaro ifrån alla. Det krävs som sagt även ett samarbete ifrån gruppen för att bibehålla fokuset och en bra stämning. En arbetsprocess kommer att innehålla motgångar och då är det viktigt att man möter dom som en grupp och inte som en enskild individ. 

 En annan sak som vi också tänker ta upp är ledarkaraktärer. Nu har vi arbetat lite själva alltså utan lärare, då har några upptäckt någon form av ledarkaraktär fast då på ett positivt sätt. Det är viktigt att ha en tydlig "ledare" annars kan det bli kaos, vi behöver en ledare för att bibehålla strukturen i gruppen precis som vi alltid har gjort sen människan började existera. Vilket sorts ledarskap denna "ledare" nu väljer är helt inviduellt.  Men det verkar som att många i klassen uppfattar sättet vi arbetar på positivt,  vilket ger goda förutsättningar inför framtiden. Det var allt för den här veckam, så nu tar vi lov!  Här kommer ett litet citat som ni kan tänka på tills nästa gång:

People aren't either wicked or noble. They're like chef's salads with gopd things and bad things chopped and mixed together in a vinaigrette of confusionn and conflict"

Ha det bra! 

/Olivia & Gabriella

Hard working crew

 Har även hunnit med lite festligheter utanför skolan under helgen

(Ja, det är såhär vi festar...)

 Såhär kan det se ut en manus-studeringskväll

Skönt häng mellan lektionerna

V. 42

Hej hopp! Ny vecka, nytt inlägg. Denna vecka tilldelades inga nya låtar utan vi repade på det vi har. Nu är det ca 7 veckor kvar till sneakpeeken vi har på julshowen i december. Nerverna börjar kanske spöka lite… Här kommer veckans intervjuer!

Hur känns det allmänt just nu?

Josephine: Jag tycker att det känns bra just nu! Vi ligger bra till med ensemblelåtarna och nästa vecka kommer Jesper tillbaka så då kan vi komma igång på riktigt med alla scener och så. Det känns som att det är då allting kommer ta fart. Det känns som att vi har stått och trampat lite på samma ställe ett tag nu, även om vi såklart har lärt oss en hel del låtar och en hel koreografi, men det är den rent allmänna känslan liksom. Så jag ser fram emot att komma igång med stageing också!

Michelle: Just nu känns det väldigt bra med produktionen. Snart är Jesper tillbaks och det innebär att vi kommer få börja jobba med våra karaktärer som har varit det som stressat mig mest.

Tima: Just nu känns det stressigt på grund av allt arbete omkring både i skolan och saker utanför skolan men jag känner inte att jag ligger back men det är stressigt eftersom man vill prestera bra på allt!

Martin: Just nu så känns det lite både och, alla är stressade över att vi ska kunna alla repliker i första akten till nu v.43 och det känns som att den här stämningen då alla blir både taggade men också stressade är på väg. Men än så länge tycker jag vi förhåller oss förvånansvärt bra som grupp.

Ingrid: Just nu är det lite stressigt. Har massor på gång även utanför musikalen och jag känner att tiden inte räcker till allt som borde göras.

Nellie: Allmänt känns det ganska bra. Man har koll på det mesta, känns som att allt har dragit igång på riktigt och man har ett hum om hur musikalen kommer vara upplagd. Alla känns väldigt engagerade och glada = härlig stämning Det som stressar mig just nu är att jag har varit sjuk länge och inte har 100 % koll på allting, vilket jag gärna vill ha eftersom jag är lite av ett kontrollfreak.

Vad är det som stressar dig allmänt?

Josephine: Jag blir stressad av mycket plugg. Jag vill göra så bra ifrån mig som möjligt i alla ämnen. Och det känns som att alla lärare vill att man prioriterar just deras ämne. Det är även stressigt när man måste prioritera plugget framför sociallivet, när man egentligen vill vara med sina vänner.

Michelle: Det som stressar mig allmänt är tiden, hatar att känna att tiden inte räcker till. Jag blir också otroligt stressad när andra är stressade. Samt blir jag mycket stressad över när min planering inte går ihop eller när jag inte hinner med det som står på mitt schema, då kan jag bli otroligt sur på mig själv och stressa upp mig ännu mer.

Tima: Plugg och för få timmar sömn stressar mig.

Martin: Jag blir stressad av mycket plugg.

Ingrid: Det är ganska mycket i skolan just nu; presentationer, prov och allmänt plugg. Sen har jag även ett annat superviktigt projekt på gång utanför skolan som tar all min extra tid. Detta gör att jag måste vaken på nätterna för att få allt klart och så måste jag gå upp tidigt nästa morgon. Det tar ju på krafterna, men det hör ju till den här branschen att fortsätta jobba även om man är stressad. Men jag ska försöka sova lite mer i fortsättningen.

Nellie: Det som stressar mig allmänt är när det är mycket saker igång samtidigt, ex mycket plugg. Det är stressande när man har mycket och man känner att man inte kommer hinna lägga ner tillräckligt med tid på varje uppgift. Det som även stressar mig är när personer kräver något av mig och jag inte kommer kunna vara dem till lags för att jag måste prioritera andra saker. Det mest stressande är när mina planer ändras och jag inte har kontroll över situationen.

Hur tror du att dessa stressorer kan påverkar arbetet med musikalen?

Josephine: Jag tror att om det kommer en period med mycket plugg kan det bli krock i prioriteringarna för vissa men det är svårt att säga nu hur det skulle påverka själva arbetet. Det beror väl på hur väl man lyckas "pussla". Såklart skulle en period av större press och stress även bidra till en mer lättirriterad stämning hos klassen. Men detta är som sagt inget som inträffat ännu, så vi får se vad som händer.

Michelle: Dessa stressorer kan påverka musikalen mycket om man nu inte alls kan kontrollera dem. mycket för sig själv och för andra. Fast jag tror mer at man kan förstöra för sig själv genom att man är så stressad att man skjuter upp grejer och då kan musikalen vara inblandad i det och man kanske skjuter upp att öva låtar eller öva repliker.

Tima: Jag skulle säga att det påverkar arbetet på så sätt att jag är så himla trött! Men försöker att inte vara det på reptillfällena men jag känner ändå att man skulle kunna ge så mycket mer.

Martin: När jag är stressad över plugg så kan jag till exempel sitta och tänka på det när vi repar med musikalen, då är jag inte 100 % inne i det vi gör.

Ingrid: Det påverkar inte på något sätt.

Nellie: Stressen över replikerna tror jag gör att en negativ stämning kan skapas bland klassen. Till exempel om man repar repliker 2 och 2, och den ena är väldigt seriös och vill lära sig replikerna och så kommer den andra och är allmänt fnissig och ofokuserad. Jag tror att det kan reta upp den första personen och skapa en konflikt mellan dem. Men stress överhuvudtaget kan också vara bra för en grupp. Den kan göra så att hela gruppen fokuserar bättre på lektionerna och inte kastar bort tiden.

Sammanfattining

Vi tänkte fortsätta lite på förra veckans tråd, nämligen stress för det är ju trots allt en stor del av vår vardag. I dagens samhälle får vi hela tiden nya intryck och oskrivna regler om hur vi ska bete oss och se ut osv. Dessa intryck och oskrivna regler kan lätt leda till stress, allt detta är olika stressorer. I kursen Psykologi 1 så fick vi ta upp saker som stressade oss. Några stressorer som kom upp och var väldigt vanlig var: skolan, framtiden, pengar, extrajobb, prestationsångest, sociala förväntningar och IT - att ständigt vara uppkopplad. Många svarade även i våra intervjuer att skolan tar mycket tid och mycket fokus i och med att dom flesta vill ha bra betyg, vilket kan göra att det avleder fokuset på musikalen, man kommer på andra tankar. Vissa anser att detta kan komma att påverka stämningen i klassen också, att några är ofokuserade medan resten är fokuserade så krockar det lite och kan leda till att man blir lite lätt irriterade på varandra. Irritation kan göra så att stämningen i klassen försämras, och därav arbetsmiljön. Det kan leda till att man inte tycker att det är lika kul att jobba med musikalen t.ex. Om man är stressad så kan det även bli så att man inte hänger med på samma sätt, man är lite inne i sig själv. Detta kan leda till irritation bland dom andra i gruppen, man förstår inte hur den andra personen känner. Vi pusslar hela tiden med dessa stressorer och försöker få ihop vardagen vilket inte är så lätt, då är det lätt att folk påpekar det. Om man inte är social kan man anses som ”tråkig”, om man inte pluggar kan man anses som en ”slappis” osv. Detta gör inte att vi blir mindre stressade. Hur ska vi göra för att hitta balansen i vardagen? Det handlar mycket om acceptans. Man måste acceptera att det inte går att få ihop allt i vardagen, det är omöjligt. Visst klarar man av mycket saker men man klarar sig inte utan sömn, mat och vätska. För att hinna med allt i vardagen så avstår man gärna från något av dom är tre livsviktiga sakerna, oftast blir det sömn. Man tänker att man inte behöver sova så många tim

mar. Och visst, det kanske fungerar på kort sikt men på lång sikt kan det leda till att man istället går in i väggen, som är ett tecken på negativ stress. Vi är inte supermänniskor och kan inte göra allt och alla till lags, för då glömmer vi bort oss själva. Under stressiga perioder är det viktigt att uppehålla stämningen i klassen och se musikalen som ett sätt att rymma ifrån verkligheten, men också visa respekt för varandra och varandras mående. Även om musikalen kan innebära mycket stress så är det någonting som är roligt och någonting som man njuter av. Att ha en medveten närvaro under dom dagar där vi arbetar med musikalen är jätteviktigt både för slutresultatet och för individen. Än så länge så är det inte så många som tror att det kommer påverka arbetet med musikalen, men det kan göra det och då är det viktigt att tänka på dessa saker. Det var allt för denna vecka, vi hörs igen nästa vecka! Tills dess så kommer en liten ”quote” från Buddah själv:

”Do not dwell in the past, do not dream of the future, concentrate the mind on the present moment”

/Olivia och Gabriella

V. 41

Hej! Denna vecka har även den varit väldigt produktiv. Två nya ensemblelåtar delades ut i tisdags och koreografin till öppningsnumret börjar ta form. Vi repar för fullt! Här kommer veckans intervjuer. Julia som spelar Carrie och Helene intervjuas även.

Hur känns det allmänt just nu?

Josephine: Jag är taggad! Nu har vi fyra låtar nästan klara vilket känns väldigt bra!

Michelle: Just nu känns det väldigt bra faktiskt. Fyra långa låtar är typ klara!

Tima: Det känns som att det går framåt i en väldans fart, vilket är bra. Det känns nästan för bra för att vara sant. Jag kan komma hem och vara lugn, ingen stress än.

Martin: Bra! Låtarna sitter, vi samarbetar bra och har roligt.

Ingrid: Nu känns det jättebra, framför allt sångerna. Men jag har inte riktigt kommit igång med att plugga in manuset, så det är jag lite orolig för. Jag ska börja med det den här veckan.

Julia: Bra och kul! Vi har kommit långt och det är inte långt kvar till premiären. Det jag tycker är stressigt är manuset, vi får ju ingen tid här i skolan till det så man får ta eget ansvar hemma att lära sig det. Vi ska ju ändå kunna första akten utan manus efter höstlovet…

Hur är stämningen i gruppen?

Josephine: Det är inte så mycket skillnad från förra veckan, det känns fortfarande bra. Däremot är det folk som fortfarande är sjuka vilket jag tror främst är frustrerande för en själv och det kan bli frustrerande för gruppen för man kan inte gå vidare på samma sätt, man måste repa om grejer. Men folk blir sjuka, och det kan inte personen rå för! Så man skyller ju aldrig på personen för det, men det bildas en viss frustration.

Michelle: Gruppen som helhet känns bra tycker jag. Däremot är det mycket förkylningar som stressar individerna och på så sätt kan påverka andra eftersom att stress smittar.

Tima: Bara bra! Vi är positiva och peppar varandra. Och oavsett om folk är sjuka så tar folk igen det. Alla vill det här.

Martin: Jag är jättepositiv vilket jag tror sprider sig. Men det är det klart att det blir komplikationer när folk är sjuka, även fast man inte kan göra något åt att det händer. Men man måste ta igen saker man missat vilket fördröjer processen en aning. Nyckeln är att hjälpas åt!

Ingrid: Det känns bra. Vi har alla samma mål och är fokuserade. När folk blir sjuka blir det mest problem för den själv som får ta igen det senare, så det är ingen stressfaktor för mig.

Julia: Stämningen känns bra, vi stöttar varandra. Ibland är vi lite spridda åsiktsmässigt. Och jag känner ingen stress alls att folk är sjuka.

Hur upplever du förväntningarna från lärarna?

Josephine: Jag känner av rätt höga förväntningar, men det är bara bra, då blir man motiverad! Och jag tror att det kommer lite mer när det drar ihop sig till premiär. Man får inte glömma att det ligger stort ansvar på oss själva att lära oss manus och sångtexter etc.

Michelle: Det är klart att det är förväntningar, men ingen riktigt press. Replikerna känns som det tuffaste just nu. Och sen kommer det säkert mer sen.

Tima: Ja det är klart det finns förväntningar. Det känns som att ribban höjs ju mer vi klarar men ändå aldrig så pass mycket att vi inte klarar det. Lärarna har också kul med oss så det är aldrig att dom blir arga när vi flummar på lektioner eller så för vi får ändå saker gjort.

Martin: Det är lite högre förväntningar än förra året, men är det någon klass som klarar det så är det vi. Lärarna tror på oss och alla vill ha ett bra slutresultat.

Ingrid: Jag har alltid krävt mycket att mig själv, så jag känner inte att lärarna pressar oss. Jag är bara glad om de kräver mer, för då är jag inte ensam om det. Men vi är alla fokuserade som sagt och jobbar bra.

Julia: Jag tror inte är att förväntningarna är högre än vanligt egentligen men att de blir det automatiskt eftersom att vi får så mycket tid. Vi utvecklas ständigt så det är nog vi som skapar förväntningarna Pressen är mer att det är mycket att göra och sololåtarna, det är en utmaning för mig som person. För oavsett om man känner att man inte kommer klara det så pushar man sig själv till att göra det.

Denna vecka är extrapersonen Madeleine, vår dans och koreograflärare till produktionen.

Hur är stämningen allmänt i gruppen?

Än så länge är ni väldigt på, det är lätt att jobba med er. Jag berömmer er jättemycket hos kollegorna. Ni är en väldigt kreativ grupp vilket gör det lätt för mig att skapa mer er. Att ni har mycket idéer själva och har ett öppet sinne är en förutsättning när man ska jobba i en sådan här process. Vi testar ju mycket fram och tillbaks för att jag ska få se och gå in och ändra och då måste ni vara med i den processen. Det kommer kanske ändras, men just nu känns ni pigga och hungriga!

Tycker du att alla tar lika mycket plats?

En del är lite mer på och kan sticka ut mer än andra, och så är det oftast i alla grupper. Det är normalt att vissa är starkare i att höras, så är det även i vuxensituationer. Jag tror det handlar mycket om erfarenhet, hur mycket man har jobbat dans och sångmässigt innan. Sen kan det också bero på grupperingar, vissa är en svårjobbat gruppkonstellation och då är det för att man inte är trygg nog med att komma med sina egna förslag. Men så upplever jag inte er grupp. Ni är ändå rätt jämna i den här gruppen och tycker till. Men jag kan se några som är lite tystare än andra och då är det jag som ska försöka fånga upp det som lärare.

Tycker du att det är mer konkurrens nu mellan oss i gruppen än vad det har varit tidigare?

Jag har inte upplevt något sånt, jag hör inte den delen av er. Och jag känner inte av det heller. Jag hörde lite att det var mer så när ni gick i tvåan, men det vet jag inte om det stämde. Ni känns fokuserade och med på allt, vi försöker ju vara väldigt rättvisa. Vi har lagt ner så mycket tid på rollfördelningen. Sen är det ju klart att det krävs vissa saker i vissa roller och det måste man ta hänsyn till i en rollsättning.

Jag tror att om det finns konkurrenskänslor i gruppen så kommer det att minska, för ju mer vi kommer in i det här desto mer kommer man förstå hur mycket man har att göra. Alla får stå på scen mycket!

Sammanfattning
I det här inlägget så tänkte vi fokusera mycket på stress och hur det kan påverka oss. När man tittar på sammanställningen av intervjuerna så ser man att på fråga tre så är det många som svarar ungefär samma sak. Här frågar man om eleverna känner krav och förväntningar ifrån sina lärare. Många svarar då att man känner krav/förväntningar ifrån lärarna men ingen säger att de känner en negativ stress av att lärarna har lite högre krav/förväntningar. Det finns nämligen två sorters stress, negativ och positiv stress. Positiv stress definieras: Kortvarig stressreaktion, hjälper till att prestera, klara utmaningar, för att stress ska vara positiv bör man också vila mellan de stressiga perioderna. Positiv stress kan också ses som en ”adrenalinkick” det är sådan stress som hjälper till när vi tex behöver fly eller hamnar i en livshotade situation, en överlevnadsinstinkt som har funnits sedan människan först tog ett steg på jorden. I den här situationen så hjälper det oss att hitta motivation och ”pushar” oss precis som det sägs i intervjuerna. Negativ stress definieras: När stressreaktionen är långvarig och ingen återhämtning (vila) tillåts. Ett exempel på negativ stress kan tex vara skolan, utifrån egna erfarenheter och tidigare resultat så är det många elever som känner att skolan är en stressfaktor, då anser många att man ständigt är pressad och aldrig riktigt får återhämta sig. Sedan så beror det också väldigt mycket hur höga krav och förväntningar man har på sig själv, men även press ifrån föräldrar och lärare kan göra att man känner sig stressad, antingen så blir man mer motiverad eller så tycker man bara att det är jobbigt, vilket gör att man inte orkar prestera bra. Hur man hanterar den här stressen är väldigt individuellt, coping är en förmåga som vi människor har, man brukar säga att man copar med stress, det innebär alltså hur bra förmåga man har att hantera stress. Olika människor människa har olika copingstrategier, alltså hur man copar med stress och vilka strategier man har för att hantera stress. Detta är som sagt väldig individuellt och kan bero på arv och miljö, alltså genetiska orsaker och vilken miljö du växte upp i. Coping är något som man kan träna på och bli bättre på genom att tex få hjälp av en terapeut eller psykolog. Vad du blir stressad av är också väldigt individuellt., vissa blir mer stressad av saker än vad andra blir och det är normalt. Än så länge verkar det som att eleverna känner en positiv stress av lärarnas förväntningar/krav vilket leder till en ökad motivation. Det ska bli intressant att se stressnivån blir högre och att man känner av en mer negativ stress ju närmare premiären vi kommer. I sådana situationer är socialt klimat/ stöd på skolan, arbetsplatsen viktig. På många platser kan en svår ”arbetssituation” kompenseras av bra kamratstöd. Det sociala klimatet klimatet på ”arbetet” gynnas av att man har en gemensam målsättningen (musikalen) och av att principerna för rollsättningen i det här fallet kan förstås och accepteras av alla. Det vill säga en bra stämning i klassen kan väga upp den negativa stressen om den kommer, med hjälp och stöd av kamrater så kan man klara av de stressiga perioderna. Än så länge så säger många att stämningen är bra i klassen vilket ger bra förutsättningar för ett bra arbete. Det var allt för den här veckan. Vi ses nästa vecka, tills dess:

Ha det bra!

/Gabriella och Olivia

v.40

                                                  Hejsan!
Den här veckan har vi haft två studiedagar som har legat på dom dagarna som vi jobbar med musikalen. Detta innebär att vi inte har gjort några intervjuer den här veckan eftersom det förmodligen inte har skett någon förändring sedan senaste inlägget. Nästa vecka så kommer ett nytt färskt inlägg, så nu har ni något att längta efter! Under tiden så lägger jag in en definition av ordet "stress" och olika symptom på stress eftersom att det är en viktig del i vår undersökning.

Stress:  En naturlig reaktion. på fysiska, mental och känslomässiga påfrestningar av olika slag. Det är också en instinktiv försvarsreaktion som alltid har funnits hos människan. (http://www.halsosidorna.se/Stress.htm)

Symptom på stress:
- Du känner dig trött på dagen även om du har sovit länge och ostört i flera dagar.
- Du känner dig likgiltig och struntar i vad som händer runt omkring dig, eller känner dig nedstämd och orolig.
- Du reagerar på ett helt nytt sätt på vardagliga händelser.
- Du blir lätt otålig och irriterad på småsaker.
- Du får ont i magen, spänningshuvudvärk eller hjärtklappning.
- Du har svårare att koncentrera dig och glömmer lättare bort saker.(http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Stress/)

  
Ha det bra!

/ Gabriella och Olivia

V. 39

Hej! 

Vi börjar med intervjuer från vecka 39. Den här veckan intervjuades även Lina, som spelar Jenny och Pastor Anna.

Hur känns arbetet allmänt just nu?

Josephine: Det känns lovande, man ser potentialen. Jag oroar mig inte än, jag tror stressen kommer vid jul när vi har våran preview.
Michelle: Det känns bra, vi är på rätt väg. Det känns mycket mindre stressigt än förra veckan.
Tima: Just nu måste jag faktiskt säga att det känns rätt dåligt. Det var en dålig dag idag, stressen har gjort sig påmind. Jag blir stressad över att vår teaterlärare inte är här. (Han har ett undervisningsuppehåll på 6 veckor för att själv medverka i en musikal i Tyskland.) Det gör att jag själv inte har hittat min egen karaktär men jag får sådan lust att regissera andra.
Martin: Det känns bra och roligt, vi har kommit långt!
Ingrid: Allt känns väldigt bra. Rollen känns jättebra, jag är så nöjd!

Lina: Det känns bra, vi har verkligen fått användning av tidigare erfarenheter under de två år vi har jobbat tillsammans.

Hur tycker du att stämningen i gruppen mellan varandra är?

Josephine:  Stort sett så bra! Vi fungerar väldigt bra som klass men det är klart att man passar bättre med vissa personer än andra på privat plan. Så är det ju inom allt, men det visar sig lite tydligare här när vi jobbar såhär tätt. Man lär sig att anpassa sig efter gruppen.

Michelle: Än så länge känns det bra. Folk är inte lika irriterade på varandra som de var i exempelvis Le Miserable-uppsättningen. Antagligen för att vi har fått erfarenhet  och mognat. Vi ser nog allt ur ett större perspektiv nu och jämför med hur det är i riktiga musikalbranschen.
Tima: Det är stabilt och bra, men jag väntar på smällen. Jag tror att folk kommer bli väldigt stressade snart och kommer ta ut det på andra. Vissa har också en tendens att bli övertaggade och kan inte ta in kritik.
Martin: I nuläget känns det bra, men jag känner på mig att folk kommer bli irriterad på varandra snart.

Ingrid: Jag känner av lite uppdelning i klassen utefter rollerna. Exempelvis ”ungdomarna” och de ”vuxna” i produktionen. Det kan ha en naturlig orsak, att vi repar på olika tillfällen. Det är lite trist men det är inget som stör mig egentligen. Vi är ändå en klass och har en viss gemenskap.

Lina: Det är en bra stämning tycker jag! Lite grupperingar, men det tycker jag är normalt. Vi är fortfarande väldigt öppna för det, vi kan jobba med alla. Det är roligt att vi har tack vare våra roller fått jobba med ”nya” människor i klassen som vi kanske inte har jobbat med tidigare. Det är intressant att se deras samspel.

Har du känt av någon ledarkaraktär i gruppen eller någon som tar mer plats?

Josephine: Nej inte än så länge. Hittills har vi bara haft lärarledda lektioner men det kommer säkert vara tillfällen då vi kommer vara tvungna att repa själva. Då tror jag att jag skulle ta tag i det lite mer, fast ändå tillsammans med klassen. Förra året skulle vi repa på ett shownummer utan lärare. Då blev det rätt rörigt -men det är ju ett år sedan. Vi har kommit långt sedan dess, nu känns det mer seriöst.
Michelle: Jag har inte märkt någon ledarkaraktär.
Tima: Jag ser vissa som tar kontroll ibland. Jag själv brukar ta tag och försöka skapa lugn när det är oroligt på lektioner, men det är jag inte ensam om. Alla har ju en vilja att det här ska bli bra så det är ju ingen som medvetet stör eller oroar.

Martin: Nej, alla tar ledningen tillsammans.
Ingrid: Ja, det finns nog några som leder lite mer än andra.
Lina: Varje individ i vår klass vill ta mycket plats, vi vill alltid visa vilka vi är. Så det finns ingen klar ledare. Men eftersom att det är lite grupperingar så finns det kanske en liten ledare i varje grupp som håller samman. Sen har jag också känt att i en grupp med 12 tjejer och 1 kille så drar sig många till killen. Kanske för att vi behöver lite genusbalans. Men han blir inte som någon ledare för det.

Tycker du att det har bildats en konkurrens mellan er i  gruppen?

Josephine: Nja, jag har inte känt av det än.  Jag kan tänka mig att det är fullt möjligt att det uppstår, men just nu är det för tidigt för att döma.
Michelle: Jag känner inte så, men jag kan tänka mig att personer med lagroller kan känna av det.
Tima: Nej, det känner jag verkligen inte! Vi måste samarbeta i våra lagroller för att det ska bli bra, man kan inte vara konkurrensinriktad.
Martin: Jag känner inte av det, det känns som att vi hjälper varandra. Det påverkar ju slutresultatet som alla vill ska bli bra.

Ingrid: Nej. Det var nog värre i ettan, men nu har vi en bättre bild över hur vi är som personer och har lärt oss att acceptera varandra mer. Inom lagrollerna känner jag för min del ingen konkurrens. Jag gör min grej, och min parroll gör sin.

Lina: Jag känner av att nivån har höjts, alla är så duktiga! Och jag tror att vi har mognat. När vi fick rollerna i Le Miserable blev det mycket rivalitet men nu är vi mer öppna och ser helheten på ett annat sätt. Man kan inte bli helt förstörd över en roll som man kanske inte fick.

Tycker du att alla i gruppen tar lika mycket plats, kan du vara dig själv?

Josephine: Ja, jag tror att det finns plats för alla att vara sig själv. Man har dagar då man är helt galen, och andra då man är lite nere, allt accepteras.
Michelle: Ja, jag kan vara mig själv! Men sen finns det dom som inte tar lika mycket plats, som faktiskt behöver göra det, speciellt i sången. De är lite osäkra personligen tror jag. Och sen finns det dem som tar väldigt mycket plats som borde ta det lite lugnare, även där i sången.
Tima: Många tar plats, men inte alla. Det har nog med personligheter att göra. Men det är viktigt att man oavsett vem man själv är som person kan gå in i en annan roll och vara raka motsatsen till sig själv om det behövs. En roll är en roll. Det kanske finns en bakomliggande rädsla för att göra ”fel”, även om man är trygg i klassen. Jag hoppas verkligen att alla känner att man får göra fel och kan slappna av i gruppen.

Martin: Absolut! Jag har alltid kunnat vara mig själv i den här klassen. Jag känner mig trygg här. Alla kan ta sin plats, vi vill ju alltid synas och stå på scen, visa vad vi går för!
Ingrid: Ja verkligen kan jag vara mig själv! Alla tar inte lika mycket plats men det har nog med personligheter att göra. Vissa är mer ”out there” och andra håller sig lite borta. Jag försöker vara neutral för det passar min roll.

Lina: Samtidigt som alla gärna visar upp sig så drar sig också några undan lite mer. Jag tror inte att det är ett medvetet val, man kanske inte har en bra dag eller är så är man så som person.  Det som känns skönt nu är att vi har släppt mycket prestationsångest sedan ettan. Nu är det okej att inte alltid vara på topp för att gruppen känner en.

Hade du någon aning om hur rollfördelningen skulle vara innan vi fick dem utdelade?

Josephine: Det var ju klart att man spekulerade, men jag visste inte helt säkert. Jag hade ingen aning om hur lärarna tänkte och vi har alla i klassen gjort ungefär lika mycket, typ solon, under dom här två åren. Jag tror att lärarna tänkte mycket på kvalitén på resultatet när dom gav oss rollerna, att det skulle bli så bra som möjligt.
Michelle: Nja, jag gissade och hade rätt på vissa rolltyper. Jag tycker rollerna passar varje karaktär i klassen så himla bra!
Tima: För mig spelade det ingen som helst roll, jag var överlycklig oavsett vilken roll jag skulle få. Så jag la ingen större tankekraft i det. Men jag hade aningar om vilka som skulle få huvudroller, och det irriterade mig faktiskt lite i början. Men sen var ju rollerna så klockrena för karaktärerna i klassen!
Martin: Nej jag hade ingen aning om det!
Ingrid: Jag funderade på det då och då och hade mina spekulationer om vilka som skulle få huvudroller. Men sen tänkte jag att lärarna vet säkert vad de gör och att både vår klass och lärarna kommer göra sitt absolut bästa för att slutresultatet skulle bli så bra som möjligt!

Lina: Jag funderade över om vi skulle få roller som passade för oss individer, och det stämde på många sätt. Det var inte så att jag tänkte att några i gruppen är bättre än andra och skulle få huvudroller, för alla är i princip lika duktiga nu tycker jag. Vi har utvecklats något enormt.

Extraintervju med Arnella Zetterström, utgångselev på Musikallinjen på Kulturama Gymnasium förra året som har gått igenom samma produktonsprocess.

Hur kändes stämningen i klassen under er musikalproduktion? Hur var stressnivån?

I början var det mycket förvirring, vi hade ingen aning om hur slutresultatet skulle bli och vi hade lite svårt att förstå helheten. Men det var roligt så vi var mestadels glada. Vi var lite tidsoptimistiska i början och tog det väldigt lugnt, vilket sedan gjorde att vi fick det väldigt stressigt under våren. Vi var tvungna att träffas varje dag, efter skolan, under håltimmar och på lektioner för att få ihop det. När vi jobbade så ofta och tätt inpå varandra så blev många irriterade på varandra.  Humöret var en viktig del i arbetet. Hade någon sovit för lite, ätit dåligt eller var stressad inför ett prov så påverkades hela gruppen. Men i det stora hela var det en otroligt rolig upplevelse!

Märkets det någon rivalitet mellan er?

Det var mycket rivalitet mellan lagrollerna! Det blev mycket jämförelse tyvärr och det hände att lärarna kunde favorisera ett visst lag vissa scener och låtar. Jag tyckte att det var jobbigt. Eftersom att alla gjorde sin egen tolkning av sin roll så blev man ibland "irriterad" på partnern som hade samma roll eftersom att den gjorde det på sitt sätt, vi fick ju samma regidirektiv. Men man kunde bli inspirerad av det också.

Fanns det någon konkurrens mellan er?

Nej, inte under just det arbetet. Det var mycket mer i ettan. Vi hade lärt oss att inte bara tänka på sig själv, att ge mer plats åt andra för att få det att bli rättvist. Vi kunde samarbeta mycket mer! Något som jag märkte tydligt från början var att man blev uppdelad i fack utefter vilka roller man kunde göra bra. Det störde mig, att jag fick en för mig rätt självklar roll, det blev ingen utmaning. Jag ville utvecklas i roller som jag inte var lika trygga i. Å andra sidan fick jag fördjupa mig extra mycket i det var jag bäst på, men helst ville jag ha en bredd.

Hade du någon aning om hur rollfördelningen skulle se ut innan ni fick dem?

Jag hade mina funderingar om vilka roller folk skulle få, men egentligen var vi rätt ovetande. Jag är jättenöjd med resultatet av produktionen. Man hoppades på att få en ganska stor roll för det var det sista man skulle göra under sin gymnasietid. Sen när man fick sin roll så det första man gjorde var att kolla i manus hur mycket repliker man hade och hur många låtar (det gör man alltid, oavsett vilken produktion faktiskt) och då kände säkert vissa att de hade fått lite att göra men eftersom att det under årets gång försvann folk utav personliga skäl så fick vi ALLA mycket att göra. Så i slutändan spelade det faktiskt ingen större roll hur mycket du hade att göra för vi fick vara massor på scenen ändå. Vi fick kämpa en del med att få ihop allt, för att från början vara väldigt många i ensemblen till att vara en liten skara som verkligen fick öva på samarbetet för att få ihop det. Jag vet själv att jag själv aldrig hade klarat det utan hjälpen av min klass. Även om man kände att ens roll var "enkel" så var den verkligen inte det, vi skulle spela folk från en helt annan tidsepok och som var äldre än vad vi själva var.

Men självklart blir det alltid rivalitet i början när man får sin roll eller så. Man vill ju alltid visa sin bästa sida, få vara på scen, synas. Vi är i den branschen. Men tillslut fick du lägga ifrån dig ditt ego för att helheten skulle bli bra. Även om man ibland kunde bli irriterande på varandra, vi är tonåringar - man blir det, så fick vi förbi se det. Både när det gällde kläder, scener eller sånger. Vi var tvungna att samarbeta med allt, även saker man kanske inte alltid var sugen på att samarbeta med. Det var vår slutproduktion, vi ville göra storverk. Vilket jag tyckte att vi gjorde. Jag känner själv att ju längre tiden gick i produktionen desto mer inspiration fick du utav klassen, man visste att alla sa sina åsikter för att helheten skulle bli så grym den bara kunde.

 den det var en  f, förstå helhenga irriterade på varandra. lektioner för att få ihop det. så tet tärde lite på gt, förstå helhe

Så, nu har ännu en vecka gått och det är dags för lite uppdatering om vad som har hänt under veckan. Den här veckan har vi övat mer solistiskt på de låtar som vi har satt och även påbörjat några nya solistiska låtar. På dansen så har koreografin till öppningssången börjat ta form. Stämningen i klassen känns fortfarande bra och vi är fortfarande i stadiet där alla är taggade och glada. Den här veckan har vi format intervjufrågorna ur ett mer psykologiskt perspektiv eftersom att det är det som vi kommer att ägna oss åt, dessutom så har vi även tagit en ”veckans gäst”, Arnella Zetterström.

Vi tänkte börja med att ta upp något som kallas för Briggs-Myers Type Indicator där man kan finns 16 olika personlighetstyper som utgörs med hjälp av fyra skalor: Man får alltså skatta sig mellan dom här skalorna för att ta reda på vilken personlighetstyp man är.

Extraversion (E) <--> Introversion (I)

Sensing (S) <--> Intuition (N)

Thinking (T) <--> Feeling (F)

Judging (J) <--> Perceiving (P)

I alla grupper så finns det förmodligen en eller flera av dom här 16 personlighetstyperna. Det här kan kopplas till fråga 5. Inom ”showbiz” så handlar det väldigt mycket om att ”slå sig fram” och vara lite självisk, konkurrensen är hög det största fokuset ligger på att göra en bra show. Det är lätt då att man glömmer bort att man även är en ensemble. Vilken personlighetstyp man är kan då avgöra hur bra man kommer att klara sig anser vissa, många i vår klass tycker att det finns vissa som tar för lite plats och det kan bero på att dom kanske har en mer introvert och lugn personlighet och kanske inte vill ta mer plats. Det behöver inte vara något negativt utan det kan vara tvärtom att det gynnar oss att några är lite lugnare för att det bibehåller balansen inom gruppen, vilket är viktigt när man håller på med t.ex en musikal som kan innebära mycket stress.

En annan sak som vi tänkte ta upp är olika ledartyper i grupper som kan kopplas till fråga tre. Man brukar säga att i varje grupp finns det någon form av ledare vilket är naturligt eftersom att människan från början är ett flockdjur Det finns tre stycken ”ledarstilar”: Auktoritär ledarstil, Demokratisk ledarstil och Passiv ledarstil. När vi frågade klassen om de hade känt av någon ledarkaraktär i klassen så svarade dom flesta nej men några svarade att det fanns vissa som kunde ta den rollen. Att några svarade nej kan bero på att alla våra lektioner har varit lärarledda, vi har alltså haft en väldigt tydlig ledare hittills. Men när vi sedan kommer att få börja hålla i våra egna rep kommer denna fråga vara mer intressant och mer tydlig, så vi får återkomma till det. 

Den sista saken som vi vill nämna var hur klassen förväntade sig att rollfördelningen skulle se ut. Detta kan kopplas till fråga 6. Vi människor har alltid haft fördomar om andra människor vilket vi fortfarande har, inom psykologin tror man dessa fördomar och förväntningar tidigare hade ett överlevnadsvärde . Det kan också vara en trygghet i vår kaotiska värld att få dela i världen i fack för att förstå vem man själv är. Det var ganska många som sa att dom hade en liten aning om hur rollfördelningen skulle se ut, det skulle jag säga är förväntningar istället för fördomar.

Nästa gång kommer vi gå djupare in på varför många i klassen sa att det var mer konkurrens mellan varandra i ettan på gymnasiet än vad det är nu. Vad tror ni att detta kan bero på?

Det var allt för den här veckan, nästa vecka kommer ytterligare ett spännande inlägg. Ha det bra!

/Gabriella och Olivia

Carrie The Musical är baserad på Stephen Kings skräckroman

 den det var en  f, förstå helhenga irriterade på varandra. lektioner för att få ihop det. så tet tärde lite på gt, förstå helhe