Extra: Intervju med Niklas Andersson

Intervju med Niklas Andersson

Niklas Andersson är en etablerad musikalartist som spelat tre stora roller på West End i London; Les Miserables, Miss Saigom och Phantom of the Opera. Han har släppt skivan “Feelings” och även medverkat i uppsättningar i Sverige som Cats, My Fair Lady, Miss Saigon, Kristina från Duvemåla och West Side Story. Nu medverkar han i föreställningen Sweeney Todd på statsteatern som walking cover för Peter Jöbacks roll som just Sweeney. Mer information kan ni hitta på hans hemsida: http://niklasandersson.se
Vi träffade Niklas utanför Stadsteatern och fick äran att följa med lite backstage, vi satte oss i salongen där Sweeney Todd spelas. Efter en mycket givande intervju fick själva sen smyga upp scenen och få smaka på känslan att stå på Statsteaterns Scen. På lördagen var vi även och såg Niklas göra sin första föreställning. Vi gick därifrån med hakorna vid fötterna, så inspirerade och glada!
Vi fick lära oss mycket som vi verkligen kommer ta med oss i livet och hoppas känner likadant. Här är intervjun!

Vad kan vara viktiga riktlinjer när man jobbar som musikalartist?
En utbildning är viktig, att man vet vad man vill, att man är påläst, att ha ett bra samarbete med regissör, koreograf och ensemble. När jag började min karriär som musikalartist så var jag väldigt fokuserad på mig själv, och det funkar inte så. Det gäller att man jobbar i team. Och jag trodde att jag gjorde det mer än vad jag gjorde, det som ständigt var i mitt huvud var “om JAG är sjuk, om JAG gör något dåligt - då faller hela föreställningen”. Men så är det ju inte. Man gör allt tillsammans, och det är det jag försöker luta mig tillbaka till i den här produktionen. Okej att jag ska spela en stor roll, Sweeney Todd, men det hänger inte bara på mig. Jag tror inte på det här med att ta sig fram med vassa armbågar, det gäller att tro på sig själv och våga ta för sig med ödmjukhet och med glimten i ögat.

Vilka problem kan uppstå när man jobbar så tätt tillsammans med en grupp?

Vad som helst kan ju egentligen hända. Det är viktigt att komma i tid, att inte döma, att man kan ta kritik. Jag kan ta hur mycket kritik som helst, bara den är konstruktiv. Att vara lyhörd och inte tänka på sig själv, se andra och deras behov, är också viktigt. Om man ser till att man får sina medmänniskor och kollegor att må bra, då kommer man må bra själv. Om du är sur och arg, då får du bara negativt tillbaka. Det gäller att samarbeta. Vilka grejer man har varit med om… När jag gjorde Miss Saigon i London spelade jag Chris, en roll som jag delade med en annan skådespelare, och tjejen som spelade den kvinnliga huvudrollen hade ett förhållande med den andra killen då, som sen tog slut. Hon var väldigt skör och blev kär i mig, och jag blev kär i henne fast på ett annat sätt. Jag hade pojkvän, och det var jag väldigt ärlig med henne om. Hon var en underbar människa, men då hon var katolik fick hon råd av hennes präst att be mycket så att hon kanske kunde omvända mig! Det var så sjukt! Vi jobbade ihop i flera år, och det hände en massa konstiga saker. Det var bara vänskap mellan oss men det tog ett bra tag innan hon förstod det. Vi fick till och med hålla en föreställning eftersom att vi bråkade, hon kastade ut mig ur logen och en massa sånt! Men det löste sig och idag håller vi fortfarande kontakten. Så allt kan ju hända. Det är faktiskt lätt att bli kär på jobbet, man jobbar med så mycket känslor hela tiden.

Är det främst vänskap eller rivalitet i ensembler som du har jobbat i?
Jag tycker absolut mest vänskap. Man får nästan skilja Sverige och England, för där är det verkligen mycket rivalitet. Dom ser en en svensk som kommer och tar deras huvudroll. Men i Sverige är det mycket bättre. Jag har inte råkat ut för något sånt här hemma, det är ju så onödigt. Som musikalartist gör du bara ditt jobb, du blir ju castad av andra, så man kan ju inte ta ut det på artisten. Men om det finns folk som inte gör sitt jobb så måste jag säga ifrån, säga vad jag tycker på ett bra sätt. Vissa människor jag har mött har gjort sina roller så många gånger att de är så otroligt trötta på det och blir lite nonchalanta.

Vad upplever du som stressigast i en musikalprocess?
Det är nog innan rollen börjar sätta sig. Senast jag gjorde en roll var det i Cats, på Cirkus, och då kände jag att det var okej att göra fel första dagen. Det var inte lika mycket prestationsångest som jag har upplevt innan. Så länge du är där från början, jobbar fokuserat och ser till att lära dig allt i tid så är det bra nog. Det är ju inte premiär första dagen. Jag har släppt lite av det där “det måste vara perfekt”-tänket. Men sen någon vecka innan premiären så har jag haft en återkommande dröm om att det är premiär och vi har inte repat slutet. Jag sitter där i scenkläder och smink och springer i slowmotion, hör inte musiken och kämpar in på scen! Så visst finns det en stress.

Har du någonsin jobbat med någon som har varit väldigt svår att jobba med och isåfall hur hanterade du det?
Ja, det har jag flera gånger. Det hände faktiskt på ett av mina första jobb jag hade här i Stockholm då jag inte kunde hantera det, jag blev bara ledsen. Då var den en väldigt viktig person i föreställningen som hade bra självförtroende men dålig självkänsla och tog ut det på oss i ensemblen. Det var inte bara jag som var drabbad, han fick den kvinnliga huvudrollen att börja gråta flera gånger! Han glömde nämna ny regi till en skådespelare som delade den rollen med en annan, så när han skulle spela med den andra så smällde han till henne på käften för att han inte hade berättat att hon skulle ducka. Hon började gråta, och då skällde han ut henne. Och där vågade jag inte säga till, jag var så ny. Men nu försöker jag faktiskt säga ifrån om det är så. Ibland känner jag också att jag inte borde lägga mig i så mycket men om det är någon annan som råkar illa ut så kan jag inte vara tyst.
Men sånt här händer ofta, det är en bransch med stora egon och personer med dålig självkänsla, och nervositeten gör att man tar ut det på andra. Så det är viktigt att man vågar säga vad man tycker, men väljer rätt tillfällen och förklarar Varför man känner som man känner och inte bara Att man gör det.  

Har du upplevt att personliga problem har påverkat musikalarbeten, båda andras och egna?
Jo men det är klart att det gör. Någon råkar illa ut eller det händer något i familjen, men då är det viktigt att man pratar om vad som händer i sitt liv för sina kollegor. Det man gör är ju väldigt känsligt, det kan räcka med att man får en blick och man tar illa upp. Så det är viktigt att man är uppriktig med vad som har hänt, ventilerar och ökar sin förståelse för andra. Att jobba med det här är som ett förhållande, man måste prata med varandra och man blir så tajt med gruppen. Ibland känns det som att jag är gift med det, mitt jobb är min partner.
Det är viktigt att man alltid är professionell, och försöker skilja på privatliv och jobb. Du måste ju leverera, och om man mår fruktansvärt dåligt så får man gå undan.

Vi har dubbelroller, hur tycker du att samarbetet mellan dig och Peter Jöback är? Är det mycket press och förväntningar?

Jag och Peter känner varandra sen innan, så det har känts jättebra. Jag låter han göra sitt jobb, jag vill inte störa honom. Jag har suttit vid sidan av mest och tagit anteckningar och gör min grej. Jag vet att jag kan fråga honom vad som helst, men jag har känt att jag ska vara lite försiktig. Jag vet själv att det kan var lite jobbigt om någon är på för mycket och stör hela tiden. Jag vet inte om det hade varit annorlunda om var yngre, det kanske handlar om mognad. Och sen känner jag att jag inte kan konkurrera med Peter, för han är Peter Jöback med hela svenska folket, och det är hans roll. Att jag bara får göra det här är helt fantastiskt, och det blev två fasta föreställningar! Det är så kul att få visa vad man har pluggat in och framförallt för min egen del. Jag kände faktiskt vid 2009 att jag kanske var klar med musikal, jag kanske har gjort mitt. Och jag kände att det var helt okej, jag var så stolt över det jag hade gjort. Jag hade andra intressen utanför musikalvärlden. Så jag tror att det har gjort mig mer avslappnad, jag känner inte samma press att få roller, jag har fått lite mer distans till det. När du väl får jobbet gör du det bästa du kan, men du är inte mer än människa. Mina känslor inför lördag då jag har min första föreställning är att jag har kört ett genomdrag, ingen publik, men jag kommer gå in i det säkert. Hellre att jag ger allt, kastar mig ut och kanske gör något fel, som förhoppningsvis inte ens syns, än att vara stel, tråkig och säker. Jag har aldrig tänkt så förut, men jag känner mig väldig säker i det synsättet. Jag önskar att jag hade kommit på det här tidigare i min karriär. Att våga göra fel, fel är egentligen bara annorlunda. Man blir aldrig perfekt, och absolut inte om man är stel. Och förr var jag expert på att lyssna på vad alla andra sa och det var ju bara negativa saker jag kom ihåg. Plötsligt så blev jag stel som en pinne eftersom att jag hade lyssnat på det min fasters-mosters-kompis-kusin hade sagt till mig.

Det du sa om att skaffa andra intressen, tycker du att det är viktigt så att man inte arbetar “sönder” sin passion?Absolut! Ska du ställa dig på scen och jobba professionellt kommer recensenterna tycka och kritisera, och det kan ju ta död på den där glädjen. Det värsta man kan göra när man börjar öva på en ny föreställning är att redan då börja tänka på vad folk kommer tycka och vad som kommer stå i tidningarna. Det är så lätt att fokusera på det negativa, men bara man jobbar på det, tar sig förbi det och slutar analysera för mycket! Fråga En person om deras åsikt, och inte flera. Och ring alltid mamma! De är alltid positiva, i bästa fall.

Har du några tips till oss som drömmer om att stå på den här scenen en dag?Man ska ha mycket tur! Att komma till rätt ställe vid rätt tidpunkt. Du ska låta som dom vill att du ska låta, och du ska se ut så som dom vill att du ska se ut. Det är mycket som ska stämma in. Utbildning är jätteviktigt, inte absolut nödvändigt vissa har ju lyckats utan, men det ger en mer kött på benen. Men också att du tänker positivt, är ödmjuk, vågar ta för dig och tror på dig själv. Och öva, öva, öva! Gör din hemläxa. Nu ska ni ju leva livet, köra på, men ändå ta lite pauser ibland. Man kan ju bli trött på det roligaste man vet. Så har roligt, njut, våga ha fel, och skäms inte!

Tack igen Niklas!
/Olivia & Gabriella

V. 7

Hej igen!
Denna vecka har rullat på som de andra. Några är trötta och stressade, andra känner sig ganska pigga och glada! Men det har varit en produktiv vecka då vi har hunnit med en massa. Det var intressant för oss att få se hur gruppen svarade nu när vi känner att vi har lite mer kött på benen efter mötet med Niklas.

Här är veckans intervjuer:

1. Hur känns det allmänt?

Person 1: Bra, men stressigt, mycket att göra och jag är så trött.

Person 2:  Det känns inte så bra.

Person 3: Det känns väldigt bra. Jag kanske är omedvetet stressad, men det känns bra.

Person 4: Det känns bra. Det är väldigt mycket sånger och repliker som inte sitter på grund av många olika skäl. Men jag tror att det kommer kännas bättre efter rephelgen.

Person 5: Det känns bra och speciellt efter denna lektion.

Person 6: Jag är jättetrött och det är väldigt mycket i skolan just nu.

2. Tycker du att kraven och förväntningarna har höjts nu när vi närmar oss premiären, från lärare, gruppen och dig själv?

Person 1: Ja för att man måste fokusera mera och man känner att vi måste få ihop musikalen eftersom att det inte är så långt kvar. Man sätter press på sig själv och även lärarna förväntar sig mer.

Person 2: Jag känner inga förväntningar alls eftersom att jag inte är med så mycket i andra akten. Men jag märker att kraven från lärarna är högre och att man blir stressad av allt runt omkring sig. Jag tror inte att dom är högre än vad dom ska vara, jag tror att saker runt omkring kan göra så att det känns så.

Person 3: Ja det gör det, lärarna speciellt. Men även jag själv, jag har höga krav på mig själv. Mycket krav ifrån ensemblen med, man vill inte stressa upp sig över olika saker,

Person 4: Ja definitivt. Jag har höga krav på mig själv och så är det även höga krav från lärarna. Ensemblens förväntningar har också höjts men dom känns inte jobbiga.

Person 5: Ja det tycker jag verkligen, både från mig, lärarna och ensemblen.

Person 6: Ja som ensemble tycker jag att kraven har höjts, vi vill komma framåt i processen. Men det har inte blivit för mycket. Jag har även höjt kraven på mig själv, att jag ska kunna mina grejer Från lärarna märks det mer nu och speciellt dom som man jobbar väldigt intimt med.

3. Hur känns det inför rephelgen?

Person 1: Det känns bra, det känns väldigt skönt att vi kommer ha en rephelg. Man kommer vara trött eftersom att det är intensivt. Men det känns bra för att vi kommer få mycket gjort.

Person 2: Det ska bli kul, det som känns som att vi kommer få en bättre bild av musikalen. Jag tror att vi behöver den här helgen för att få en bra bild.

Person 3: Sådär, eller egentligen känns det bra. Men man vet ju inte om replikerna sitter, jag tror det.

Person 4: Det känns toppen inför rephelgen, det känns som att den behövs och jag tycker att det var bra att den låg så här tidigt.

Person 5: Det känns väldigt bra inför rephelgen. Men det känns även lite tugnt eftersom att det är en hel vilohelg som går åt och sen är det pang på en ny vecka.

Person 6: Det känns ganska tungt, att man inte får en vilohelg, annars känns det bra. Ibland är det lite svårt att få ihop livspusslet. Men det känns bra, det känns som att vi behöver den här helgen.

4. Har arbetet med musikalen varit som du hade förväntat dig? Roligare, tråkig mer eller mindre arbete?

Person 1: Det har varit ungefär som jag hade förväntat mig. Det är ju en process och det finns bra och dåliga dagar, men så ska det vara. Det gick bättre än vad jag trodde att till exempel lära sig repliker osv.

Person 2: För mig har det varit mindre jobb än vad jag hade förväntat mig, det känns inte som jag var med så mycket så jag har koll på läget och det är kul.

Person 3: Jag trodde att det skulle finnas mer reptid, men det känns inte som om vi har haft det. Processen har gått bra, men det hade varit skönt att få lite mer individuell hjälp, gå in mer detaljerat på hur man gör olika saker.

Person 4: Jag tycker att det är mycket rörigare än vad jag trodde att det skulle vara, jag vet inte var det beror på, det kan ju vara många olika saker. Men såhär är det i en musikalprocess.

Person 5: Ja jag hade en ganska bra bild hur det skulle vara. Jag var förberedd på att det skulle bli mycket arbete.

Person 6: Jag hade inte så mycket förväntningar på hur det skulle bli, vissa saker har gått fortare och vissa har gått långsammare. Men dom förväntningar jag hade har “uppfyllts”.

Sammanfattning:

Naturligt höjs krav och förväntningar nu när det verkligen börjar närma sig. Man märker av en stress och nervositet i gruppen, men humöret försöks ändå hållas uppe - vilket är väldigt bra! Vad man inte får glömma i just denna musikalprocess är att ha kul! Det är inte på blodigt allvar, även fast den är en stor och bra erfarenhet. Och eftersom att vi inte bara är en ensemble utan även en klass med mycket annan tid tillsammans än reptiden så gäller det att inte köra slut på varandra och låta stressen komma ivägen för det roliga.

Vi hoppas och tror att det blir en bra och effektiv rephelg som kan vara både rolig och intensiv. Många är väldigt glada över att få tid till att repa, men är också oroliga för att orka med allt annat vid sidan av eftersom att en vilohelg med eventuellt plugg försvinner.
Vi pratade dessutom om förväntningar den här veckan. Vad gruppen hade för bild framför sig när de inledde det här projektet. Inställning inför ett stort projekt har en stor betydelse för arbetet. Förväntningar kan både vara jobba och sköna när man möter verkligheten. En del hade förväntat sig mer arbete, andra mindre. Bäst är nog att försöka förbereda sig på allt och hålla sig neutral men laddad. Men att sätta upp en musikal är mycket arbete, och de måste man förbereda sig på oasvett om man har en huvudroll eller är i ensemblen.

Det var allt för oss den här veckan!
Nu kommer också intervjun med Niklas Andersson upp!

/Gabriella & Olivia

"Att kunna arbeta i lag är en förmåga att arbeta mot ett gemnsamt mål. Förmågan att rikta induviduella ansträngningar mot ett mål. Det är bränslet som gör att vanliga mänskor kan uppnå ovanliga resultat"
Okänd

V.6

Hejsan!

Den här veckan var vi och träffade musikalartisten Niklas Andersson (kommer ett separat inlägg med bara hans intervju senare i veckan) och vi var lite intresserade över hur klassen skulle svara på några av de frågor som vi hade ställt till Niklas.

1. Vilka problem kan uppstå när man jobbar tätt tillsammans i en grupp?

Person 1:  Att man inte kommer överens, irritation för att folk inte kan sina grejer. Allmän irritation.

Person 2: Att man som grupp stressar upp varandra. Om någon i gruppen har en dålig dag så kan det påverka andra i gruppen. En negativ energi kan göra så att det uppstår problem.

Person 3: Eftersom man jobbar så tätt tillsammans så är det lätt att man blir irriterade på varandra. Alla tar inte in information och arbetar inte på samma sätt, det blir en liten “krock”. Då får man försöka lösa det på något sätt. Alla lär sig på olika sätt och då måste man respektera det.

Person 4: Det är lätt att det blir konflikter. Man kan lätt bli påverkad av varandra och man kan lätt bli nervös.

Person 5:  Gruppen kan lätt bli lite för spralliga och nästan vimsiga, i alla fall när det gäller vår klass, vilket kan leda till att man lätt tappar fokus.

Person 6: Att man sätter för mycket press på varandra. Att alla har höga krav vilket gör att man blir stressad. Och sen om man själv  är stressad att man oftast tar ut det på andra.

2.Vad upplever du som mest stressigt i en musikalprocess?

Person 1: Jag har inte känt mig stressad för den här musikalen, i varken sång, dans och teater. Men i gruppen krävs det ju att alla är där när dom ska och kan sina grejer.

Person 2: Jag tycker att det är stressigt att hitta sin karaktär och landa i den. Det är lätt att det inte blir ett naturligt spel, att man spelar karaktären istället för att vara den.

Person 3: Jag tror att det är att få en helhet av musikalen. Sätta ihop scensättningar med sånger och koreografi. Att få allt att sitta ihop.

Person 4:  Jag tycker att det är mest stressigt med regi, var man ska komma in, var man ska stå och vilken hand som ska vara var, små korrektioner, även repliker.

Person 5: Att få ihop allt och lära sig alla delar, stämmor, koreografier, regi osv.

Person 6: Att få ihop helheten, komma ihåg små korrektioner i teatern, olika stämmor i sången osv.

3. Om du skulle arbeta med någon som du har svårt för, hur skulle du då hantera det?

Person 1: Jag skulle försöka ge förslag på hur man kan göra vissa saker istället för att säga till personen. Så att den personen får chans att upptäcka sina möjligheter.

Person 2: Jag skulle nog inte ta det personligt. Jobbar man med någon person som man vanligtvis inte gillar så får man inte visa det när man jobbar, så är det bara. I sitt privatliv så behöver man inte prata med personen om man inte känner för det.

Person 3: Det beror på vilket sätt den person är svår att arbeta med. Prata löser det mesta. Att ha en dialog om hur jag gillar att jobba och hur den personen gillar att jobba, hitta en kompromiss. Om det verkligen inte går så får man försöka att vara  professionella.

Person 4: Man får tänka professionellt och bortse från konflikter som man kanske har i privatlivet med den här personen.

Person 5: Jag vet inte, det får jag se när det händer.

Person 6: Man får försöka att göra så gott som man kan, försöka samarbeta. Men om gränsen går så kan man ju bli arg. Men viktigt att försöka göra det bästa av situationen, det är ju trots allt ett teamwork.

4. Hur upplever du att personliga problem påverkar musikalarbetet?

Person 1: Till exempel att vi har mycket i skolan, vilket gör att många blir trötta. Då blir det tyngre att arbeta. I och med att vi är en ambitiös klass så blir det ännu tyngre eftersom att vi kräver så mycket av oss själva hela tiden. Då är det lätt att bråk och tjafs uppstår.

Person 2:. Man märker när vissa personer är irriterad eller har en dålig dag. Energin blir inte lika bra. Det känns som att inte kommer framåt i processen. Man mår lite dåligt så är det lätt att arbetet med musikalen stannar upp.

Person 3: Det gör att man kan bli tröttare och mindre mottaglig av information. Man kan bli mindre mottaglig för att ta kritik. Mer lättirriterad och det påverkar alla, men samtidig måste alla acceptera att man har en dålig dag eller en period som man mår dåligt. Då måste man som ensemble stötta den person och uppmuntra den. Men den personen måste även bjuda till lite och tänka att när man går in i repsalen så lägger man allt det negativa bakom sig.

Person 4: Ja det tycker jag, ibland känner man att man inte har tid och att man kanske inte har prioriterat musikalen för att man har annat som kommer i vägen och är viktigare just då.

Person 5: Man blir tillbakadragen. Man blir även väldigt trött och tyst.

Person 6: Personen kan bli väldigt ledsen, inte vara fokuserad och inte vara närvarande. Arbetet blir inte lika effektivt. Vissa är bra på att lägga negativa saker åt sidan när man ska repetera osv, vilket är bra.

Sammanfattning

Med dessa frågor har vi fokuserat mer på hur gruppen reagerar på problemlösning. För att kunna jobba i en ensemble måste man kunna respektera och lösa problem som uppstår på bästa sätt.
Enligt tidningen en artikel i Dagens Arbete är grupparbete något väldigt svårt, i vilket yrke som helst. Folk stöts ut, man blir osams, tempot skruvas upp och det skapas stress. I artikeln berättas det om företaget “Nolato” där personalen har blivit beroende av att kunna samarbeta då så många är borta och inte hinner ersättas. De får fylla varandras platser och hjälpas åt. Men det finns samtidigt en ständigt konkurrens. “Nolato” är inte unikt. I takt med att konkurrensen och produktionskraven inom industrin ökat, har klimatet i grupperna hårdnat. Tempot har drivits upp och den som inte platsar i gruppen av någon anledning riskerar att stötas ut.” På samma sätt fungerar arbetet med att sätta upp en musikal. Man är konkurrenter med sina medarbetare eftersom att alla vill synas och visa upp sig så mycket som möjligt, men samtidigt måste man kunna samarbeta för att slutresultatet ska bli så bra som möjligt.
“En grupp är inget man sätter ihop i en handvändning. Det kräver tid och medvetenhet för att få rätt balans. Medvetenhet om att människor till exempel alltid intar olika roller som kompletterar varandra. Om för många är drivande men ingen är disciplinerad nog att genomföra saker och ting, är risken stor att gruppen inte fungerar och att det blir konflikter. I värsta fall får enskilda personer ta emot all frustration”, säger Jan Forslin, psykolog och professor i industriell arbetsvetenskap. Denna balans är ingen man tar hänsyn till i en musikalproduktion. Man blir castad till en roll utifrån sina kunskaper och egenskaper, inte ute utifrån hur man är som person och passar med varandra. Därför är det extra viktigt att man visar respekt för gruppen, är medveten om dessa roller som man omedvetet tar och försöker undvika konflikter.

Vår grupp verkade ändå rätt medvetna om att det krävs mycket från alla, och att man måste börja med sig själv.  

Därför bli veckans ordspråk som Olivias pappa alltid har sagt:
“Man kan inte förändra andra, man kan bara förändra sig själv”

/Olivia & Gabriella

källa: http://www.gsfacket.se/home/da/home.NSF/unid/5CA583E68987AAE6C1256DD30032CC6D?OpenDocument