V. 49

Hej alla fina läsare!
En vecka kvar till smakprovet på Carrie på julshowen, alla känns spända och taggade. Repen har rullat på som vanligt, och hela första akten är nu stagead, men mer repetition krävs såklart.
Vi tycker i alla fall att det går väldigt bra och att vi ligger bra till tidsmässigt.
Nästa vecka ska vi till och med gå på bio hela crewet, inklusive lärare, och se filmen "Carrie", ska bli jättekul och förhoppningsvis ger det mycket inspiration och energi!
Nog om det, här är veckans intervjuer:

Hur känns det allmänt just nu?
Person 1: Allmänt är jag väldigt stressad och utsatt för mycket press från alla håll och kanter. Än sålänge kan jag kontrollera det, jag försöker hålla mig inom fyra ramar och vara lugn. Det är stressfaktorer som jag kommer bli av med snart så det är det jag försöker tänka på.
Person 2: Det känns bra!

Person 3: Sådär, det är väldigt mycket i skolan just nu och det är stressigt utanför skolan också. Så tiden räcker inte riktigt till, jag vill lägga ner mer tid på musikalen med det går inte riktigt nu.

Person 4: Det känns faktiskt bra.
Person 5: Lite upp och ner, för jag är sjuk. Det är inte så kul, man kan inte prestera lika bra inom någonting. Främst inom sången eftersom att jag inte ska sjunga alls, men också inom de andra grenarna eftersom att jag är så trött och allmänt irriterad.
Person 6: Det har varit en bra vecka, men det händer mycket. Det gör att jag inte övar lika mycket på sånger och texter som jag borde eftersom att jag tänker så mycket på annat. Men är bättre än det var tidigare, så det är påväg uppåt.

Hur är du som person, jobbar du helst ensam individuellt, eller i grupp och samarbetar?
Person 1: Det är olika beroende på situation och människor, men oftast jobbar jag helst själv då jag vet att jobbet blir gjort och det går snabbare. För ibland åker ju andra snålskjuts på en och man får dra hela lasset själv.
Person 2: Inom musikal så måste man ju jobba i grupp ständigt, och man måste nog vara en person som helst gör det då, vilket jag är. Jag känner att jag lär mig av andra om man samarbetar flera.

Person 3: Det beror på, såklart. Om jag har jättemycket att göra som jag vet att jag måste förstå det och jag känner att andra ligger före mig så jobbar jag helst själv. Men om jag känner mig förberedd så jobbar jag gärna med andra. Just i det här läget med musikalen känner jag att jag vill arbeta själv.

Person 4: I grupp! Jag har jättesvårt att jobba ensam när det gäller sceniska grejer.
Person 5: Det är skillnad på bra och helst, för om jag får välja så jobbar jag helst själv för då vet jag att jobbet blir gjort så som jag vill ha det. Jag vill helst ha kontroll över saker. Men jag tycker att det blir bra att jobba i grupp också, då får man ge och ta av varandra. Och jag skulle inte säga att jag är dålig på att samarbeta för att jag helst väljer att jobba ensam.
Person 6: Det beror på vad arbetet kräver. Jag jobbar helst praktiska saker i grupp men det inre arbetet, analysering av karaktärer och scener vill jag helst göra själv. Jag är en flexibel person som lätt anpassar mig efter tillfälle.

Är du stressad inför julshowen och i så fall hur?

Person 1: Nej, faktiskt inte så mycket. Det känns så avlägset med tanke på hur stressad jag är med annat som måste bli klart före det, även fast det bara är en vecka kvar. Men första akten känns ändå genomarbetat och jag kan vara lugn med det.
Person 2: Nej, inte alls. Jag är jättelugn. Mina helvetesveckor är redan över när det gäller plugg så jag kan fokusera på det här helt. Jag blir nästan lite stressad över att jag inte är stressad!

Person 3: Nej, inte inför julshowen. Det är inte så mycket med just min roll där, även fast mina repliker kräver mycket timing men det är något som jag kommer fixa!

Person 4: Nej. Jag har inte så mycket att göra i showen så jag känner lugn.
Person 5: Nej, idag föll många bitar på plats. Vi har strukturerat upp det mesta, fast det är klart att det finns detaljer som rekvesita som jag är lite nervös över och måste repas.
Person 6: Ja, jag är lite stressad. Mest över att få allt att flyta på, nu efter repet känns det lite bättre, men jag är lite orolig och nervös. Jag vill ju verkligen visa hur bra jag vill att det ska bli.

Tror du att det samarbetsmässigt är bättre att jobba i en sådan uppsättning som vi gör med "Carrie", i en klass där vi har känt varandra i snart tre år, eller är det bättre att jobba proffesionellt med människor du är helt främmande för och där du är där för att göra ett jobb?
Person 1: Det kan nog vara både och. Vissa scener kan det vara både tryggt och jobbigt att spela mot någon du känner. Om du redan känner personen så finns det ju redan en personkemi där, men om du inte gör det utforskar du ju andra saker. Jag tror man vågar mer om man känner sina medspelare, men man vågar nog "säga till" mer, ge tips och samarbeta mer proffsigt om man inte känner dem.
Person 2: Om du jobbar med folk du känner kan du slappna av på ett annat sätt, anser jag, och jag tror att du kan hitta saker om dig själv lättare när du är avslappnad. Kastas du in i någonting är det absolut en nyttig erfarenhet men du kan nog inte slappna av på samma sätt. Men det ska inte vara skillnad på hur du presterar vare sig du jobbar med folk du känner eller inte, man ska ju alltid göra så bra ifrån sig som möjligt, oavsett situation. Men känslan inom sig kan vara anorlunda.

Person 3: Det blir ju en helt annan stämning om man jobbar proffesionellt, då har ju alla sitt arbete och man kan nog inte komma nära varandra och hjälpa varanadra på samma sätt. Det finns det ju både för och nackdelar med. Men är man med vänner så får man ju mer stöd och hjälp.

Person 4: Vi kan jobba mer intimt med varandra eftersom att vi känner varandra så bra. Och det kanske man inte skulle våga på samma sätt med främlingar. Fast det beror ju på vilken nivå man ligger på, en proffesionell muskalartist ska ju kunna jobba med alla. Men jag känner att jag skulle inte kunna göra det här arbetet vi gör med en bättre grupp än den vi är.
Person 5: Jag tror att det är bättre om man känner varandra då man är mer avslappnad och man vågar mer. Men oavsett om man känner sina medspelare sen tidigare eller inte så lär man ju känna dem under tiden, det är spänning som släpper.
Person 6: Det är nog en fördel att känna gruppen sen tidigare, man vågar mer. Men sen vet jag ju inte riktigt hur det är att jobba proffesionellt, men jag kan tänka mig att det är lättare att kanske träffa sina medspelare innan man börjar jobba för att lära känna varandra om man är främmande. 

Sammanfattning:

När man arbetar med en musikalproduktion så tror vi att det är viktigt med samarbete eftersom man arbetar så intimt med varandra och är så beroende av varandra. Fokuset ligger på gruppen som helhet. Men det innebär också att man måste ta ansvar själv för att slutresultatet ska bli bra. Det handlar om att hitta en balans mellan gruppens arbete och det egna individuella arbetet eftersom att båda påverkar varandra. Om du kommer till en repetition där någon inte kan sina repliker överhuvudtaget så påverkar det gruppens arbete. men även om du har koncentrerat dig alldeles för mycket på dig själv så kan det vara svårt att lyssna på varandra.
Vi frågade gruppen om hellre arbetade självständigt eller i grupp. Det var väldigt olika bland svaren, vissa gillade att arbeta självständigt och vissa i grupp. I en musikalproduktion får man arbeta både självständigt och i grupp, främst i grupp.  Då är det viktigt att ha överseende och tålamod för dom andra i gruppen vilket inte alltid är så lätt, man kan bli lätt irriterande på varandra. Då gäller det att hantera det på rätt sätt, det är inte lätt men det är någonting som man kan träna på.

En annan fråga som vi tog upp var om trodde att det var en skillnad att jobba i och med en grupp som man känner eller en okänd grupp som det oftast  är på en professionell nivå. Många sa att det fanns både positiva och negativa saker med båda grupperna. Att jobba i en känd grupp kan ge en känsla av trygghet, man kanske vågar göra mer saker och framförallt vågar vara sig själv. Men det kan även vara svårt att jobba med människor som man har känt länge, det kan kännas lite obekvämt i vissa situationer för att man känner varandra på ett visst sätt. Att jobba i en okänd grupp kan var läskigt, man kan känna att man inte vågar göra vissa saker eller vågar vara sig själv. Man kan också känna prestationsångest för att man hela tiden måste var på topp. Men det kan även vara bra, man kanske känner tvärtom och tycker att man vågar testa nya saker med dom som man känner eftersom man inte har någon relation som kanske kan bli påverkad. Dessutom så lär man känna ensemblen under tidens gång i och med att man jobbar så intimt med dom. Det finns alltså både positiva och negativa saker med att jobba i en känd och en okänd grupp.

Det var allt för den här gången. Den här veckan som vi har framför oss (v.50) är produktionsvecka så då ska det som sagt bjudas på en smygtitt av Carrie och massa mer. Det var allt för den här gången och nu är det bara 16 dagar kvar till julafton. Nu taggar vi!

“ Always do your best. What you plant now, you will harvest later”

/ Gabriella  & Olivia

V. 48

Hej! Vi är tilbaka med ett nytt inlägg! Under de två veckor som gått sen sist har vi repat, repat, repat, och även fått tillfälle att för första gången få visa upp ett smakprov av "Carrie" på scen! Vi körde öppningsnumret på en infokväll på Kulturama Gymnasium och alla verkade väldigt nöjda.
Nu drar det också ihop sig för julshow då vi kommer visa ett lite större smakprov, så just nu repas det inför det.
Här är veckans intervjuer!

Hur känns det allmänt just nu?

Person 1: Det känns jättebra! Även om det är mycket med skolan just nu som plugg och annat sånt och mycket även utanför skolan, så känns det faktiskt rätt bra. Man ska njuta av livet och tänka positivt!
Person 2: Bra!

Person 3: Allmänt känns det bra.

Person 4: Bara bra.

Person 5: Det känns äntligen bra allmänt!
Person 6: Det känns bra!

Hur är stämningen i klassen?

Person 1: Den är bra som vanligt. Den håller sig jämn vilket är jättebra.

Person 2: Väldigt bra för tillfället.

Person 3: Jag tycker fortfarande att stämmningen är bra i klassen och att ingen har blivit för styrande, utan att vi oftast ligger på lika nivå, vilket är skönt.

Person 4: Nu är stämningen bra i klassen. En del är ganska stressade, men många är ganska glada Vi är nog väldigt taggade på produktionsveckan.

Person 5: Stämningen i klassen känner jag är väldigt bra just nu. För väldigt många i alla fall. De finns inga tydliga brister eller så än i alla fall.
Person 6:Jag tycker stämningen i klassen är huvudsakligen bra. man märker också att folk är stressade både men musikalen och privat. Det gör att det blir svårare att ta kritik och tolerera varandra.

Tycker du att kraven från lärarna har blivit högre nu när vi kommit längre in i arbetet?

Person 1: Ja det tycker jag verkligen, men jag tycker att det bara är bra! För att resultatet ska bli så bra som möjligt så bör det ställas höga krav.

Person 2: Ja det är klart. Plus att vi är treor nu så det ska ställas högre krav!

Person 3: Ja eller jag känner det. Speciellt med det sceniska, hur man ska säga sina repliker, vart man går, vart man kommer ifrån, att hinna anteckna allt. Det blir mycket på en gång men det är kul, det blir automatiskt en utmaning, så jag tycker det är bra av lärarna att göra så!

Person 4: Ja det tycker jag. Vi ska kunna en del saker utantill och vara alerta. Speciellt Jesper anser att det som vi har gått igenom ska man kunna, så man får se till att plugga scenografi hemma.

Person 5: Ja, det tycker jag att dem har. Det är mer krav på att komma ihåg allt man har gått igenom på teatern och mycket press på att kunna manuset utantill nu. Sången är de mycket eget ansvar att öva stämmor och sina solo låtar. Man vet att dem förväntar sig att vi ska kunna. Har jag inte övat så känner jag mig dålig.
Person 6: Ja det tycker jag. Speciellt eftersom att Jesper är regissör vilket gör att det blir ett annat arbete än till exempel tidigare teaterlektioner. Jag kan tänka mig att folk som inte har jobbat lika mycket med det här tidigare har svårare att ta kritik även om den är konstruktiv. Hur stressad man är kan såklart påverka detta.

Vilken gruppfunktion anser du att du har? Är du till exempel clownen, den tysta, den högljudda, ledaren etc.?

Person1: Jag är nog den glada! Men när det kommer till själva arbetet så förhåller jag mig seriöst till det.
Person 2: Det beror helt på hur dagen är och hur alla andra är eftersom att man påverkas av dem. Så jag skiftar lite från olika personer.

Person 3: Jag vet inte! Jag kan skifta mellan att vara den glade och den tyste, beror helt på hur man mår och har mått under dagen liksom. Men en blandning av allt oftast

Person 4: Jag är nog den duktige, ordningsamma i klassen. Många ser mig nog som ganska seriös, vilket kan vara roligt eftersom jag inte alls är så när jag är med mina vänner. Men eftersom det är så mycket som händer känner jag att jag behöver ha kontroll över situationen och blir väl mer ordningsam.

Person 5: Jag känner att jag är den som analyserar lite mer i klassen.
Person 6: Jag känner att jag pendlar mycket mellan olika "personligheter". Det beror helt på vilket humör jag är på och vilket sammanhang det är i. Men jag tillåts att vara vem som helst, det är inte gruppen som gör mig till mig. Även fast man påverkas av andra, jag kan vara jättetrött och seg någon dag men om alla andra är glada bli jag också det!

Sammanfattning:

Vi tänkte att vi skulle prata lite om vad som händer när man utsetts för press och stress. Höga krav kan både vara positivt och negativt. Höga krav kan ge människan adrenalin och göra så att man presterar bättre men det kan även leda till en ännu mer stress. Hur man blir påverkad beror väldigt mycket på vem man är och hur omständigheterna är runt omkring än. Är man redan stressad så blir man oftast känsligare för kritik och sådant som man kanske inte skulle blivit annars. Det är inte lätt nu när vi är inne i en stressig period med massor av plugg och saker som händer hit och dit. Det kan kännas som att man inte prioriterar vissa saker och så får det vara. Vi människor  prioriterar olika saker, men det gäller också att hitta någon slags balans mellan allt så att inte något blir helt bortprioriterat. Det är någonting som man får öva på..
Höga krav kan som sagt också vara bra för att “toppa” prestationen och få än att göra något till 100 %,. Detta kan liknas med när man befinner sig i en livshotande situation, då ökar adrenalinsubstans och man kan prestera bättre än vad man trodde från början. I sådana tillfällen är höga krav väldigt bra.
Problemet är att det är svårt en hel grupp att känna det positiva med höga krav och press osv eftersom att alla är enskilda individer och har olika liv som kan göra att man kanske inte riktigt är på topp hela tiden. Då är det bra att dela med sig av energin i gruppen så att dom som behöver det kan få lite mer av dom som har en massa.  Man kan också dela med sig av egenskaper som har vilket leder oss in på vilken roll man tar i en grupp. Det vill säga är du den roliga, tystlåtna, duktige lyssnaren osv.

På frågan om gruppfunktioner och roller svarade många att det beror helt på vilket humör man är på, att man är lite av varje. Normalt sätt brukar det finnas olika roller i varje klass. Men det behöver inte betyda att man alltid antar sig den rollen bland alla grupper och tillfällen. Men det kan även bero på humör som dom flesta svarade. Dessa roller  som då finns i klassen kan då hjälpas åt att få de som mår lite dåligt att må bättre. Sådant är fantastiskt och också väldigt viktig när man jobbar så nära varandra som man tex gör i en musikal, det är också ett samarbete att få gruppen på en och samma nivå när det kommer till sinnestämning och sådant, det är ett riktigt bra och fint samarbete.
Det var allt för denna vecka, nu laddar vi inför julshow! Ha det bra!

“If you’re going through hell, keep going”

“Our greatest weakness lies in giving up.

The most certain way to suceed is to try just one more time.”

/Olivia och Gabriella

Källa:
http://lattattlara.com/psykologiska-perspektiv/sociokulturellt-perspektiv/grupper-roller-och-normer/